Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Fritiof Nilsson Piraten: Morgon. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGON
gräset. I detsamma bröt solen genom en sköra
i molnen, han såg upp och mötte ett mörkt,
flammande sken. Det var som en soluppgång
högt uppe på himmeln eller ett solsprång över
en alp. Han stirrade som förhäxad in i det
blodröda ljuset som fyllde hans svidande ögon.
När nu molnbristan slöts och solen försvann
så satt det röda kvar på näthinnan, det
skimrade rött överallt och där vattnet runnit var
gräset blodfärgat. I slö förtvivlan gick han
till brunnen efter vatten att spola med. Han
hade drygt hundra meter dit, den var grävd
tätt intill vägen där tomt en gång tagits upp
utan att bygge blivit av. Där fanns ingen pump
men brunnshake och en tolvliters spann var
till hands, haken var en slana med en rostig
hästsko. Han bar spann efter spann och slog
ut vattnet över gräset. Han var så trött att han
släpade brunnshaken med sig var gång han
gick från och till brunnen. Till slut kunde han
inte se spår av rött där han tömt tunnan. Då
stod vattnet i pölar mellan tuvorna och en
rännil hade sökt sig ut på vägen och fraggande
stannat i ett hjulspår. Han släppte brunnshaken
handlöst och satte spännen bredvid tunnan som
han glömt att skölja. Så kunde han äntligen gå
in. Han steg ostadigt uppför cementtrappan,
famlande som efter en osynlig ledstång. På
trappavsatsen ställde han trätofflorna från sig.
Han kom in i köket och sköt sakta igen
dörren efter sig. Dörren in till rummet med
rullgardinen var stängd, på nyckeln hängde en
grådaskig klut. Mitt på det trävita köksgolvet
var en stor, halvtorr skurfläck och där låg en
kullslagen stol, en trefot utan ryggstöd. Han
reste stolen och såg sig omkring med plirande
ögon. Kniven låg på ett blodigt papper på
spisen. När han fick syn på den tog han sig åt
ryggen och kände på den tomma knivslidan.
Därefter lyfte han kniven med två fingrar,
skaftet var rödfläckat och klingan mörk av
levrat blod. Han förde långsamt kniven
närmare ögonen och fjärmade den igen och detta
upprepade han flera gånger medan han apatiskt
stirrade på den. Det var en kniv med sabelspets
och där eggen kröktes blänkte den fram ur en
blodlever som en smal skära. Till slut vände
han på huvudet och kastade en villrådig blick
på vattenspannen som stod vid diskbänken med
en ösa krokad över kanten. Men spännen var
tom och för resten orkade han inte mera. Han
tog papperet på spisen och svepte det om
kniven, öppnade den låga, breda sotluckan
under stekugnen och stoppade in paketet där.
Sedan kastade han mössan på köttkvarnen
i fönsterkarmen och lade sig raklång på golvet.
I nacken kände han kylan från ett platt
spikhuvud, han låg på rygg med slutna ögon och
armarna slappt sträckta. Bröstet, strupen,
läpparna var orörliga som på en död och inga
andetag hördes. Kanske lyssnade han på sin
egen puls och kanske förvandlades hans
sekunder till minuter och minuterna till timmar
såsom det ibland sker i bakrus eller stor
trötthet. Han sov inte men låg på det sättet i nära
en kvart. Så blinkade han plötsligt, gnuggade
ögonen, reste sig upp mödosamt som en
värkbruten.
I hörnet innanför diskbänken var en
avbalkad skrubb eller garderob. Han vred om
nyckeln utan att ett knäpp hördes och öppnade
den smala dörren. Där inne hängde en svart
kjol med draglås i slitsen och ett par ljusa
strumpor av konstsilke. Det var enkel
konfektionsvara, billiga plagg som varit nummer
på en disk i ändlösa serier av likadana nummer.
Men nu var kjolen sliten och strumporna
solkiga. Ron och lår och vader hade nött dem,
format dem efter sina former, gett dem något
av sitt liv. Som i tankar för han handen längs
strumporna, stryker dem med handens utsida,
de är glatta och lena som levande hud. Han
vänder sig till hälften bort och kör armen längre
in i skrubben, finner slitsen med draglåset.
Med stel blick och återhållen andedräkt smyger
han in handen i kjolen, trevar och känner efter,
2 BLM 1945 VI
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
