Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
intellektuella avantgardismen och till och med
i reaktionära kretsar betraktas som en
imponerande litterär gestalt. Men det är inte desto
mindre symtomatiskt för Connollys djupt rotade
mindervärdesneuros att denna framgång inte
hindrade honom från att ge ut "The Unquiet
Grave" under pseudonym och i begränsad
upplaga. Det kan dock tilläggas att han har varit
förtjust som ett barn åt att få påta sig
författarskapet inför var och en som har uttryckt
beundran för boken.
Det är förvisso ursäktligt om en författare
som inte lider av paranoia anlägger en viss
hemlighetsfullhet som skydd när han i bokens
två första meningar påstår att "ju flera böcker
vi läser, desto klarare inser vi att en författares
enda uppgift är att skapa ett mästerverk. Ingen
annan uppgift är av någon som helst betydelse."
Innebörden är tydlig — en bok som inledes på
detta sätt måste vara ett mästerverk. Har
Con-nolly nått det djärva mål han har satt upp för
sig? För min del tvekar jag inte att besvara
frågan med ja — att, med andra ord, säga att
"The Unquiet Grave" är ett mästerverk. Jag
använder ordet efter moget övervägande och
på allvar, inte som de som utan urskillning
applicerar det på t. ex. Book Societys
månatliga val. Jag har redan tidigare i detta brev
antytt att "’The Unquiet Grave" tillhör den typ
av böcker som blir klassiker utan att någonsin
uppnå vidsträckt popularitet, men jag skall
ändå inte, fastän jag har det bestämda
intrycket att den är en av de få originella böcker
som har utgivits under min livstid, forska
i mitt minne efter samtida mästerverk som
kanske kan tåla en jämförelse med den. Enligt
mitt förmenande står den i samma klass som
sådana bekännelser som Sainte-Beuves "Mes
Poisons" (till vilken Connolly inom parentes
sagt står i stor tacksamhetsskuld) och
Baudelaires "Mon Coeur mis à nu", fastän den
innehåller mera direkt självbiografiskt material än
någotdera av de två tidigare mästerverken.
Titeln är hämtad från en berömd ballad,
vars tema anges av den döde älskaren i första
strofen: "Vem sitter väl och gråter på min
grav och låter mig ej sova." Detta tema löper
genom hela boken i en djupt gripande,
personlig utformning — en elegi över förlorad
kärlekslycka och veklagan över ett upplöst
äktenskap (kanske den olyckligaste och
beklagligaste av de erfarenheter som var gemensam
för min klass och min generation under
mellan-krigsperioden). Temat är så att säga
kommenterat genom en sällsam serie citat —
huvudsakligen från latinska och franska författare —
valda med kräsen smak och träffsäkerhet, och
längtansfull erinring ackompanjerar det som
ett slags ständigt närvarande "generalbas".
("Time remembered is grief forgotten.")
Romanen har tre satser, och var och en av dessa
skall analogivis illustrera de tre nätter då
Palinurus’ lik (Palinurus var, som ni kanske
minns, namnet på rorsmannen i Vergilius’
"Æneiden", som på ett hemlighetsfullt sätt
drunknade) drev omkring i Medelhavet medan
hans själ bad att få bli försonad. Läsare som
har glömt sitt latin behöver inom parentes sagt
inte låta denna klassiska parallell oroa dem
över hövan — Palinurus står i samma relation
till texten som Homeros’ Odysseus till James
Joyces "Ulysses". Connollys hänsyftningar är
inte påträngande och absolut aldrig pretentiösa,
och boken är försedd med en kvick och lärd
förklarande efterskrift till läsarens hjälp.
Hänsyftningarna finns där för att glädja dem som
är i stånd att mana fram ekon från ett
avlägset förflutet vid stränderna av "that tideless,
dolorous, midland sea" och sätta dem i
samband med det närvarande. På samma sätt torde
den här och där framträdande symbolismen
vara mera intensivt betydelsefull för somliga
läsare än för andra, alltefter deras förmåga
att associera och uttolka.
De tre satserna representerar i själva verket
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
