- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
519

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

han var utopist. Hans dikt blir ett montage till
tiden, återspeglande den sociala oron i städer
och maskinhallar, den oroliga ambivalensen
i känslan inför dessa den moderna
civilisationens mest typiska uttryck. Den rör sig nästan
uteslutande i horisontalplanet — mot
framtiden och försöker gå rakaste vägen dit. Många
av h<ans dikter uttrycker en spänning mellan
det skulpturalt behärskade och det otämjt
fram-tidsinriktade: drömmen om det osvikliga
pantersprånget mot alla hinder på utvecklingens
väg. Den omständigheten att många av dessa
dikter avtecknar sig mot det okuvliga beslutets
oföränderliga relief gör att rörelsen i
förgrunden framträder extra starkt. Inriktningen mot
framtiden smyger sig in överallt; i den kända
dikten "Fart" blir expressen mellan Hamburg
och Paris en symbol både för den moderna
maskinåldern och för det berusande i
handlingen efter lång tvekan, men samtidigt har
man en känsla av att även detta expresståg är
en pil som rusar inte mot Paris utan mot ett
okänt mål i framtiden. Till och med i en dikt
som "Stockholmsvår" med dess hängivelse åt
nuet, dess bultande oro och fladdrande
måsvingar, kommer denna inriktning fram: de
raka, blånande järnvägsspåren rusar ut ur
stadsbilden och nuet, bort mot det okändas
lockelse.

För att få en djupparallell till
tidshändelserna har Ljungdal i likhet med många andra
socialrevolutionära diktare med förkärlek gått
till bibeln, ett "reformatoriskt" inslag har
också alltid funnits i hans lyrik. Redan i "Till
den nya tiden" drar han upp en parallell
mellan David med slungan och revolutionären, en
annan mellan Moses och folkledaren Lenin.
Den konstnärliga höjdpunkten i användandet
av denna kanske något diskutabla metod nås
av Ljungdal i avdelningen "Korsnedtagning",
där minnesristningen över de 1934 i Wien av
Dollfuss nedmejade arbetarna står sida vid
sida med tre dikter om den döde Kristus:
"Korsnedtagning", "Gravläggning" och "Maria
vid graven". Den dramatiska parallellen
mellan de nerslaktade och förrådda arbetarna som
ligger svepta i kampens röda dukar och den
döde upprorsmannen Kristus på hans bår av
trä är utförd på ett oförglömligt sätt, med
mäktig resning och mörkt känslodjup.
Pietà-dikten "Maria vid graven" formar sig till ett
smärtsamt skönt "In memoriam" över det

mänskligas trångmål under idéernas strid, över
den historiska utvecklingens alla okända offer:

Med sänkta pannor, krökta ryggar,
min son, så står de kring din bår.
Och deras läppar talar smärtans ord,
och deras blick är sjuk av minnets kval,
av oklar längtan, namnlös saknad.
Ditt verk: en fana, eld, symbol.
— Men vad vet de
om sorgen?

Genom mitt blodiga sköt

bröt du dig väg i dagsljuset.

Av mina drömmar ur min smärtas skri

ditt liv tog form, gestalt.

Som bunden av en osynlig navelsträng,

fjättrad evigt till min kropp

gick du mot höjderna.

Men banden slets — med slocknande slag

förrinner mitt blod i det nattens djup

där du vilar min son,

slagen,

skändad.

Steget mellan den ungdomliga segervisshet,
som talar ur Ljungdals "Vårproklamation",
och denna passionssvit kunde synas långt men
var ganska kort i tiden och verkligheten. Den
smärtsamma omkastningen från de högt spända
sociala förväntningarna i slutet av tjugutalet,
och den djupa depression som de nazistiska
framgångarna under trettiotalet ledde till,
kunde visserligen väl uthärdas av teoretikern
Ljungdal men måste givetvis få djupgående
återverkningar på hans känsla. Härigenom
råkade också Ljungdal in i den dilemma, som
den engelske lyrikern William Empson (i hög
grad expert på dilemmor) 1935 antydde med
påpekandet, att diktaren nu bara hade att välja
mellan en handling, vars konsekvenser var
omöjliga att förutse (eller i varje fall för
känslan att uthärda) och en defaitistisk och
skeptisk attityd, som på grund av att den hade
sitt upphov i fruktan inte kunde leda till någon
verklig kunskap. De sju mörka åren efter 1934
teg också Ljungdal i stort sett alldeles som
lyriker. Men 1941 tog han konsekvenserna av
sin känsla, liksom han i sin tidigare lyrik tagit
konsekvenserna av sin åskådning. Han bröt sin
tystnad med diktcykeln "Nattvandring", en
generations- och självuppgörelse av verkligt
format, ett befriande, kallblodigt och osvikligt
snitt i den böld, som vid denna tid var välbekant
för många. Den man som i den gråkalla,
meningslösa gryningen konfronterar sin egen
generations dröm om skapande, kollektiv arbets-

519

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free