- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
522

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

tjänsten är i färd med att kasta Ledaren åt
sidan och själv tillvälla sig makten.
Författarinnan överlåter till iscensättaren att
lokalisera händelserna och undviker att ge namnen
någon nationell prägel, men det är uppenbart
Tredje riket och dess sammanbrott, som
föresvävat henne, om också tyska partisaner
veterligt är ett okänt begrepp.

De första akterna utspelas i chefens för
säkerhetstjänsten palats. Här samlar Felix,
maktmänniskan, till överläggning
representanter för oppositionen i akt och mening att inför
det hotande krigsläget med deras bistånd störta
diktatorn och låta dem följa med i fallet.
Planerna kan emellertid inte fullföljas.
Oppositionen genomskådar honom och situationen
blir ohållbar. Felix måste fly hals över huvud
och håller sig jämte sin kvinnliga sekreterare
— en utmärkt tecknad typ — dold på
landsbygden i avvaktan på att hans stund åter skall
vara inne. Här överraskar partisanerna honom,
anordnar ståndrätt och dömer honom till
döden. Under ett samtal, som beviljats honom
med hustrun, passar han på att fly, men blir
nedskjuten.

Marika Stiernstedts allvarliga strävan att
skriva ett gediget och spelbart drama inger
liksom hennes frimodiga och aktiva
partitagande mot nazismen den största respekt.
"Clearing" har utmärkta scener — framför allt
andra aktens baluns i säkerhetschefens palats,
som börjar med pompa och slutar i allmän
flykt, är frän och festlig och med goda sceniska
möjligheter. En enda, men väsentlig gestalt,
säkerhetschefens unga hustru, förrycker
emellertid dramats helhetsverkan. Hennes oskuld är
alltför rörande, då hon i första akten vandrar
omkring i sitt stora och vackra hem och
beundrar sin man för hans rarhet och
mänsklighet. Man blir inte riktigt klar över vad
författarinnan avsett med detta svärmiska flickebarn,
som intet anar om den bestialitet alla andra
vet besked om, och man blir heller inte
övertygad av den förvandling hon genomgått till
medveten kvinna i sista aktens — alltför
utdragna — domstolsscen.

*



Det är ett dramatiskt tacksamt grepp, som
Ragnar Josephson använt sig av i sin sista
pjäs, då han låter diskussionen om hur quis-

lingarna bör behandlas utspelas mellan å ena
sidan motståndsrörelsens män och å andra
flyktingarna, som återvänt utan att dagligdags
ha upplevt ockupationens helvete. Detta grepp
släpper han emellertid på ett tidigt stadium och
meningsutbytet kommer på avvägar, sannolikt
genom att författaren inte för ett ögonblick
förmår acceptera och göra till sin mer än en
synpunkt på det viktiga problemet. Skådespelet
blir en melodramatiskt utdragen plaidoyer för
att quislingarna med goda ord skall förmås att
intaga sina platser inför samhällets domstolar.

En central gestalt i skådespelet är en från
exilen kommen kompositör och humanist, som
i en symfoni vill tolka glädjen över segern och
en ny god värld. Han blir emellertid, också
han, medveten om att segern ännu inte är
vunnen. I hans eget hus har en quisling stuckit sig
undan. Denne man, som en gång i tiden varit
älskare åt kompositörens dotter, hotar nu om
man utlämnar honom till polisen att avslöja
detta förhållande för vem som vill höra på. Då
kompositören befarar skandal låter han mannen
löpa och vilseleder myndigheterna, och i detta
bedrägeri engagerar författaren en av
motståndsrörelsens män, som är förälskad i den
unga kvinnan. Denna uppsöker senare
quis-lingen, som håller sig gömd i trakten, och
besvär honom att ta straffet för sina
ogärningar. Till att börja med vägrar han
enstän-digt men ger småningom med sig. Det som
besegrar honom är kvinnans överväldigande
medkänsla med honom i all hans ondska.

Den bild författaren gett av upprensningen
av quislingar i ett nyligen befriat land, blir
emellertid föga trovärdig och fast han nog inte
menar, att de samt och synnerligen alla efter
vänlig påtryckning kan förmås att frivilligt och
med uppåtsträckta armar ta konsekvenserna av
sitt handlingssätt — en kollega till den heroiske
anpasslingen blir offer för en kula —
överskattar han sannolikt medkänslans makt över
sadismen. Skådespelet verkar alltför tillfälligt
och intar ingen framstående plats i sin
författares produktion.

a

Rudolf Värnlunds drama "Skådespelaren"
är tillägnat Gösta Ekmans och Per Lindbergs
minne och hugfäster deras insatser i svenskt
teaterliv. Författaren var medveten om att det
vid koncipieringen varit honom omöjligt att

522

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free