Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
diskt organisera motståndet mot den skändliga
regim, som de halvt apatiskt fogat sig i. Han
finner, att dessa bönder "accepterar diktaturen,
inte därför att de är övertygade om vad den
officiella propagandan säger, utan därför att
diktaturen är ett faktum". Det svåraste hindret
för igångsättandet av en motrevolution är
denna hos de arbetande italienska massorna
djupt förankrade fatalism, inser Pietro Spina.
Själv framstår denne revolutionär, sådan han
tecknas i "Bröd och vin", som en ganska kluven
människa: det är honom omöjligt att återvända
till den heliga kyrkans sköte, men ett lika starkt
motstånd visar han mot tanken på att dra sig
tillbaka till privatlivet och låta världen ha sin
gång. Han är ingen renodlat realpolitisk natur;
minst av allt skulle det falla honom in att
"betrakta moraliska värden som
småborgerliga fördomar".
Det är samme Pietro Spina läsaren möter
i Silones nyligen på ett som det förefaller
förträffligt sätt försvenskade roman "Sädeskornet
under snön". Den fågelfrie revolutionären har
dolt sig i ett stall hos en bonde som mot en
summa pengar överlämnar honom till hans
farmor, donna Maria Vincenza, som lever på
en gammal släktgård i Abruzzerna. Men den
landsflyktige har i stallet, där han värmt sig
vid en åsnas kropp, haft en genomgripande
mystisk upplevelse, förmedlad av kontakten
med den dövstumme jordträlen Infante.
Känslan av broderskap med de vanlottade och
betungade har kommit honom att se världen i ett
nytt ljus. Det "franciskanska" i hans väsen har
brutit i dagen med mäktig kraft, och i
självuppoffring vill han viga sitt liv åt det
förtrampat mänskliga, inkarnerat i den efterblivne,
förtryckte proletären. Pietro Spinas upplevelse
av broderskap med de eländiga kan jämföras
med Dostojevskijs upplevelser bland
strafffångarna i Omsk; samma drift att lida med
de lidande har utlöst den mystiska känslan av
frändskap med de förkomna: "Alla äro vi
skyldiga för alla." Spina pånyttfödes i detta
det nya broderskapets tecken. Vad han
genomgått, uttryckes av en av personerna i denna
roman på följande sätt: "Ödet har velat att
han skulle stiga ner i underjorden och se livet
från den sidan, därför blir han aldrig bedragen
av skenet som vi andra. Vad världen aktar och
ärar, det ser han tvärsigenom och vet att det
inte är nånting värt, och vad världen avskyr
och föraktar är för honom det enda sanna och
verkliga, det aktar och ärar han." Detta är
inget annat än mystikerns och helgonets
förhållningssätt och värderingsnormer:
revolutionären Spina förvandlas till en franciskansk
helgonfigur. När den dövstumme Infante under
sitt sökande efter den förlorade brodern Spina
hamnar hos den fascistiska polisen, gör Spina
allt för att få honom på fri fot. De förenas i en
lada hos en sangvinisk och trotsig outcast, och
Spina är outtröttlig i sina omsorger om Infante.
När Spina nödgas fly, kommer Infante snart
efter honom till hans nya uppehållsort, och då
Infante mördar sin far, som återvänt från
Amerika och som tidigare tyranniserat sonen,
tar Pietro Spina det yttersta steget mot
martyriet: han påtar sig skulden för mordet, och
han gör detta oerhörda, sublima offer med
martyrens hänförelse (eller, om man så vill:
med masochistens vällust).
Är bilden av revolutionären Pietro Spina en
helgonmålning, patetiskt översvinnlig och
samtidigt av brinnande färgkraft, så är avslöjandet
av den fascistiska miljö, vari detta helgon
vistas, företaget med hånets, galghumorns och
förtrytelsens alla instrument. Silone blottar med
munter verve hela ihåligheten i den fascistiska
ideologien, han visar i en serie konkreta och
med kraftfull realism givna porträtt hela raden
av uppblåsta partipampar, ynkliga medlöpare,
skroderande sofister. Det andliga förfallet under
spöknippets era har väl knappast någonsin
nagelfarits med så frenetisk och skicklig satir.
De bombastiska "vältalarnas" alla
byprestatio-ner ställes här i en strålande komisk belysning;
den falska heroismen, korruptionen,
förljugenheten, karriärismen — och alla övriga mer
speciella tokerier som frodades under det
mussoliniska väldet — avhånas efter förtjänst
av en farlig spefågel, en sprudlande intelligent
iakttagare. Men man har ett bestämt intryck
av att Silone klarare än de flesta sett vad som
finns på bottnen av det italienska lynnet: en
tragisk livskänsla, ett svårmodigt åskådande av
livets gyckelspel: "Bland intelligenta italienare
har den sortens svårmod alltid varit ganska
vanlig, men i allmänhet försöker de döva det
för att inte duka under för självmord eller
vansinne, de hycklar munterhet och livskraft,
omåttlig smak för kvinnor, för mat och dryck
och framför allt för vackra ord. De blir polis-
524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
