Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
att höra om hur strängt denne pliktmedvetne
borgare organiserar sina krafter för att skänka
så mycket frikostigare i sin konst. Också lyxen
är honom en stimulans i arbetet; de stora
burarna med exotiska fåglar i ateljén ska egga
hans färghunger, och hans praktfulla tropiska
vinterträdgård nere i Nizza, där jättepumpor
och kurbitsar spelas ut mot små kinesiska
statyetter, tjänar främst att ge näring åt
formfantasien. Konst är ju sublimerad vällust, som
Matisse själv uttrycker det.
Grünewalds intresse gäller helt den mogne
konstnären Matisse; hur han blivit den han är,
bekymrar honom föga. Han målar hellre
färgrika genrebilder från sin egen parisiska
ungdom, och han tar med eftertryck död på den
gamla vanföreställningen att Matisse i sin
skola fanatiskt predikade sina egna läror. Han
framhåller att Matisses undervisning i det stora
hela höll sig på ett akademiskt plan, med
ideliga förmaningar att noggrant studera naturen.
Matisse hjälpte sina elever att finna vägen till
sig själva. Nu förstår vi ännu klarare vilket
våldsamt starkt intryck hans konst i sig själv
måste ha gjort på omgivningen.
Att komponera en bok är inte riktigt samma
konst som att lägga upp en tavla, och
Grüne-wald har onekligen mindre rutin i det förra än
i det senare. Framställningen blir litet
rapsodisk och mer staccato än man är van vid
från den spirituelle talarens ordfyrverkerier.
På tal om det formella måste den genomgående
otillfredsställande översättningen från franskan
påtalas. Det hade verkligen lönat sig att lägga
ner större möda på tolkningen av Matisses
både språkligt och innehållsligt så mästerliga
manifest "En målares anteckningar" i La
grande revue av år 1908. Språket vimlar av
gallicismer, och inte minst irriterande är det
att få alla personnamn serverade på franskt
maner. När man läser Jules Romains’ namn,
förs tanken snarare till en fransk författare än
till den italienske målaren Giulio Romano som
det här är fråga om, och det är heller inte så
självklart att "David de Heim" är identisk med
Jan Davidsz de Heem etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
