Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Juli-aug. N:r 6
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
onda kan botas medelst enbart eller främst
psykologiska metoder. Här är det inte bara
Clartés historia som Bergen har skrivit, fastän
gruppen onekligen var ett tuppfjät före sin
samtid, utan ett stycke av hela skedets
idéhistoria, och i det avseendet kan hans
framställning bli av bestående värde.
Efter 1933 blir ju kampen mot fascismen det
allt uppslukande intresset, och detsamma gäller
om den folkfront, som efter sönderfallets och
förvirringens tid började återställas år 1941.
Under båda perioderna har Clarté hållit sitt
avsnitt av frontlinjen men har också i hög grad
varit vad militärerna kalla ett inramat förband.
Vad som skedde under pionjärtiden, då
föreningen var ett ganska ensamt
spaningsdetache-ment mot framtiden, är av vida större
idéhistoriskt intresse och utgör i mitt tycke kärnan
i Bergens lilla roliga och tankeeggande bok.
*
Ett belägg på clartéandan när den är som
bäst har samtidigt kommit oss till del med
den samling politiska dagsinlägg alltifrån 1933
som Erik Blomberg nyligen utsänt. Jämte
Z. Höglund är ju Erik Blomberg den svenska
socialismens utan jämförelse främsta
kulturkraft, finaste intelligens och mest skarpslipade
penna. Det är betecknande för krigsårens
kulturskymning under nazityskt tryck, att den
förre motades bort från huvudorganet och
bragtes till tystnad och att den senare var
hänvisad till små radikala tidskrifter utan
nämnvärd spridning för att överhuvud kunna göra
sin stämma hörd. medan andliga mollusker
som Vougt, Lindström och Åkerberg
arm-bågade sig fram och gjorde sig breda i den
politiska förgrunden och dag ut och dag in
dreglade sin förljugenhet i ledarspalterna. Då
man nu tar del av Blombergs publicistik under
de tilländalupna mardrömsåren, frapperas och
imponeras man av den oryggligt klara och
konsekventa linje han hållit. Att en demokrati,
som inte från det politiska planet förts över
även till de sociala och ekonomiska områdena,
är en halvmesyr, har han naturligtvis rätt i,
och det är en ledande synpunkt som han aldrig
tappar ur sikte. Från första stund var han på
det klara med och brännmärkte storkapitalets
finansiering av de fascistiska rörelserna. Han
avslöjade den blodiga fars, varigenom samma
6 BLM 1945 vi
ekonomiska makter under demokratiens och
noninterventionens skalkeskjul hjälpte
Tyskland och Italien att förslava det spanska folket
under Franco. Han genomskådade det eländiga
spelet kring München, där Chamberlain och
Daladier i sin förblindelse utlämnade ett litet
folk åt sina bödlar i den snygga
förhoppningen, att Hitler skulle vända sina vapen
öster ut, medan västmakternas bourgeoisie i
orubbat bo satt kvar på parketten. Han
förstod, att de delegater, som västmakterna efter
Hitlers intåg i Prag skickade till Ryssland,
saknade fullmakter att fatta bindande beslut och
bara voro utsända för att lugna oppositionen.
Mot denna bakgrund fann han tysk-ryska
pakten förklarlig som ett uttryck för Rysslands
behov att vinna tid och högst berättigade
fruktan att ensamt få ta emot den tyska stöten,
och inte ens då vinterkriget bröt ut lät han sig
förvillas — vilket anmälaren för sin del villigt
skall erkänna att han gjorde.
Tag en artikel som "Demokrati förpliktar",
publicerad i Tidens februarinummer 1939, där
Blomberg ger en lysande exposé över de olika
ländernas ekonomiskt-politiska struktur mot
historisk bakgrund och framvisar, att
natio-nerna vid en viss tidpunkt befinna sig på olika
utvecklingsstadier, och att den s. k.
folkkarak-tären förändras med de materiella
förutsättningarna — det är ett mönsterexempel på
saklig analys och klart, stringent
samhälls-tänkande. Med en profetisk klarsyn, som inte
bringats på skam, kunde Blomberg här
fastslå, att det ryska folket, trots allt tal om
dess ohjälpliga "oblomoveri", tjugo år efter
revolutionen stod "sjudande av initiativ,
arbetsglädje och skaparkraft" (s. 42). Det stod klart
för Blomberg, att det tysk-rysk-finska
trekrop-parsproblemet var vår viktigaste
utrikespolitiska fråga; därifrån hotade faran, att vi skulle
indragas i kriget och därmed i den nazityska
intressesfären. Följaktligen stödde han
regeringen i dess motstånd mot
Finlands-aktivismen men har sedan strängt kritiserat dess
undfallenhet för Tyskland. Han delade inte
van-föreställningen, att Sovjetunionen ville lägga
vantarna på Finland, utan insåg genast det
defensiva syftet i dess framstöt på hösten 1939.
Fruktan för att Finland skulle bli tyskt
uppmarschområde visade sig ju senare blott alltför
berättigad, och man har Paasikivis ord på att
konflikten kunnat lösas i godo och att detta
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0545.html
