Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
var Stalins uppriktiga önskan. Men ryssarna
visade sig tyvärr ha rätt även däri, att den
fascistiska infiltrationen gått mycket långt i
lapporörelsens och de politiska
skjutsningar-nas Finland, där officerskåren och stora delar
av överklassen medvetet odlade misstron och
hatet mot grannen i öster. Blev Finland
överfallet? kunde Blomberg sedan med skäl fråga
efter tysk-ryska krigets utbrott. Numera veta
alla tänkande svenskar, att verkliga
förhållandet var det rakt motsatta, men då kunde
Blomberg uppvisa, att T. T. inte drog sig för att
kasta om ordningsföljden i de ryska och finska
telegrammen, och i december 1941 vågade inte
ens Handelstidningen publicera dessa
ovedersägliga sanningar — så långt hade
förmörkelsen framskridit och så öppet antirysk var
vår inställning.
Nå, det har blåst andra vindar sedan dess,
och för min del delar jag Blombergs
uppfattning om Sovjetunionens väldiga insatser för
att rädda även oss från nazibarbariet, om dess
naturliga krav på gränssäkerhet och
regimförändring i halvfascistiska grannstater och om
vikten av att upprätta goda kulturella och
ekonomiska förbindelser med den store grannen
i öster. Men i fråga om de inre förhållandena
i Sovjetunionen förefaller mig Blomberg ibland
förvånande okritisk. Att diktaturen där endast
är ett medel att genomföra det klasslösa
samhället, må vara teoretiska riktigt, men han vet
ju själv bäst, att partifunktionärer, teknici,
specialister och Stachanov-arbetare kommit att
utgöra en alltmer deciderad överklass i
lönehänseende, och att diktaturen inte visat några
tecken till avveckling. Då han hävdar, att
tanke-och yttrandefriheten "inom en viss ram —
nämligen det bestående statsskickets" (s. 177 f.) är
större i Sovjetunionen än hos oss, där
privatpersoner eller ekonomiska intressegrupper stå
bakom de publika organen, så har man svårt
att ta honom på allvar. Man behöver bara
tänka den absurda tanken, att en konservativ
historiker eller en liberal nationalekonom skulle
få producera sig i Sovjetunionen eller ge ut
sina skrifter på statsförlagen, för att inse
orimligheten i ett sådant påstående. Och även
Blomberg omfattar dock den tanken, att frihet utan
frihet för våra motståndare inte är någon riktig
frihet (s. 208).
Men även när man har andra åsikter än
Blomberg eller inte kan dela hans förhopp-
ningar, inge hans kunskapsrikedom, hans
analytiska skärpa och stilistiska säkerhet en
obetingad respekt. Han har varit en av våra mest
klarsynta och oförvillade politiska bedömare
i en oklar och förvillad tid, och man ger honom
hundraprocentigt rätt i, att fascismen är en
giftört som kan gro på annan mark än den
tyska eller italienska, och att den alltid, var
helst och i vilken skepnad den än må skjuta
upp på nytt, måste vaksamt observeras och
hänsynslöst bekämpas. Holger Ahlenius
Dikten och ungdomen
Lyrik jrån vår egen tid, utgiven av GUNNAR
Tideström. Gleerups 1945.
2:60.
Studiet av dikten och dess uttrycksmedel har
sedan gammalt hemortsrätt i Uppsala. Den
Croce-inspirerade Nils Svanberg — som gav
stilforskningen en metodik och inordnade den
under språkforskningens disciplin — fullföljde
ansatser från sina föregångare Östergren,
Mjöberg, Berg och Belfrage. Men stilforskarna av
den strikta lydnaden förefaller numera att ha
kört fast på något sätt. Det blommar knappast
där de går fram. På sistone har emellertid
diktstudiet tagit ny fart i Uppsala. Erik
Mester-ton, Olof Gjerdman och andra akademiker har
verkat på området och tillfört det nya impulser,
framför allt från engelskt håll. Man försöker
här gå rakt på diktens kärna, bemästra
skaldens perspektiv och avlyssna vad dikten
verkligen är och utsäger. De biografiska, historiska
och språkliga fakta som behövs för förståendet
kommer i andra hand; de har endast ett
tjänande syfte.
En av de mest energiska företrädarna för
den nya riktningen är docenten Gunnar
Tideström. Hans lilla bok "Lyrik från vår egen
tid" torde vara märkligare än vad första
påseendet låter ana — i själva verket något av
en pioniärgärning och ett tidens tecken. Ty
med detta koncentrat av vår egen tids lyrik
tränger kanske den moderna tidens litteratur
på allvar in i skolschemat, medan i gengäld
något av äldre diktning torde få maka åt sig.
Tiden förefaller i varje fall mogen för en
mindre palatsrevolution.
Den moderna lyriken kräver ju ofta en
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
