Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ganska hög andlig beredskap hos läsaren, och
intelligent vägledning har därför en uppgift.
Tideström har illustrerat sitt urval med några
av skaldernas porträtt, ofta talande nog, och
med reproduktioner ur samtida konst. Den
roligaste är väl den ryska tavlan "Jag älskar
livet", med de livsfriska nakenbadarna på
stranden, och den uttrycksfullaste Sörensens
Lagerkvist-porträtt — spänt, stiliserat, byggt på
hårda kontraster. Boken ger också värdefulla
anvisningar om essayistisk litteratur, vidare
ordförklaringar och till sist en kommentar som
genom frågor och andra uppslag söker rikta
blicken mot kärnpunkterna.
Frågorna är långtifrån enkla, de förutsätter
många gånger ganska stor själslig mognad hos
läsaren. Om till exempel undertecknad i
skrivande stund skulle förvandla sig till skolflicka
— vilket man stundom mot sin vilja blir
förbytt till i mardrömmen — är jag rädd att jag
skulle bli svarslös i en del fall. Att nyanserat
ånge hur Vilhelm Ekelunds "När skogen sprang
ut" bör läsas är inte så alldeles lätt: man
kommer här in på principfrågan hur lyrik
överhuvudtaget ska läsas, "målande" eller
sakligt-neutralt. Skalderna själva läser långsamt och
sjungande, som om de sökte en urton, men vi
andra bör kanske eftersträva en saklig, om
också ej okänslig läsning. Inte heller skulle jag
utan möda kunna redogöra för hur Lagerkvists
dikt "Ångest" är komponerad. En annan
uppgift lyder: "Försök skildra den mörka
bakgrund, som världsläget gav till den försynta
idealismen i Bo Bergmans ’Människornas ögon’,
publicerad 1917!" För min uppfattning är
dikten ganska tidlös: bakgrunden är människans
lott sådan den alltid har varit. Mörnes sociala
indignationsdikt "Arbetartankar" föranleder
frågan: Hur syns det att det trots allt inte är
en kroppsarbetare som fört pennan? Svaret
ligger väl i slutraden — efter att ha målat
kontrasten mellan en njutande och en slavande
klass slutar skalden:
De låta tiden lida under sång och glam i slupen.
De länsa ut till havs med stuckna skot.
De bada sig rena i de klargröna djupen,
medan tusenden bada i sot.
En arbetare hade förmodligen använt vi-form,
"vi tusen". Var det rätt, magistern?
Kommentaren är på det hela taget
uppslagsrik och stimulerande, väl ägnad att skärpa
blicken och bereda känslorna. Givande måste
det till exempel vara att med ungdomar läsa
Ekelöfs magiska "Eufori" och söka komma
underfund med var mystiken smyger sig in
i dikten, var poemets "välbefinnande" stegras
till salig hänryckning. Och spännande att gå
till botten med den kusliga verkligheten i
Diktonius’ mästerstycke "Röd-Eemeli". Många
dikter leder rakt in i tidens idékamp.
Ossian-nilssons "Bismarck" till exempel, med dess
förhärligande av våldet och mannakraften, dess
förakt för en (underminerad) humanitet, ger
en omedveten bild av kulturens djupa
splittring. Dikten kunde leda över till en diskussion
av konflikten mellan instinkt och intellekt, av
destruktionens psykologi, avspeglad till
exempel i Kallocain-världen och i "Dvärgens"
symbolik. En motpol är förvisso Martinsons
betagande dikt "Pigor". Dess väsensvördnad
för de olika själarna hos barndomens
prästin-nor och hemlighetsfulla gudinnor är
demokratisk i ordets vackraste mening. Den dikten,
liksom många andra i samlingen, bör kunna ge
de mottagliga värdefulla moraliska impulser.
I fråga om själva urvalet skulle anmälaren
för sin del gärna ha velat ha med Harriet
Löwenhjelm och i gengäld utan saknad avstått
från Dan Andersson, vars löslighet och
sentimentalitet är mig svårsmälta. Men sådant är
subjektivt. En antologi måste ge möjlighet att
välja. Det gäller ju inte bara att utvidga
förståelsen i det oändliga, man måste också kunna
stöta bort det som inte passar ens eget system.
I sin helhet verkar urvalet märkvärdigt rikt
och väsentligt. Vilken finsträngad lyrik har
inte här samlats: striden och spänningen hos
Karin Boye, världsövervinnelsen hos Hjalmar
Gullberg, den magiska ordkonsten hos Ekelöf.
Utomordentligt starkt framträder koncentratet
av Lagerkvist, allt det gripande, kosmiska,
väldiga. Psalmtonen, tycker man sig här ana,
ligger till grund för all hans poesi. Och de tre
korta dikterna av Edfelt ger utan tvivel ett
skaldskaps quinta essentia. En lustig pedagogisk
idé av utgivaren är att till jämförelse med
Parnassen meddela några bidrag av den alfred
vestlundska musan.
In summa är "Lyrik från vår egen tid" en
verklig gåva till ungdomen, och det är svårt att
föreställa sig annat än att ungdomen måste bli
glad över gåvan. Margit Abenius
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
