- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
532

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

Teaterkonst

K. S. Stanislavskij : En skådespelares arbete
med sig själv. Översättning av Manja
Benkow. Fröléen & Comp.
1944. 27:—.

De flesta av teaterns reformatorer har kämpat
med det yttre, synliga resultatet som mål —■
Appias och Craigs skönhetssyner, Meierholds
och Piscators expressionism, Reinhardts och
Per Lindbergs stora folkteaterdröm, för att ta
några exempel. Som tjänare av dessa nya
former ställdes ständigt nya krav på
skådespelaren. Han skulle omvandla och anpassa sig
efter ismerna, smidigt glida in i de tidsbetonade
kraven, vare sig det gällde att bli en akrobatisk
kugge i den sceniska konstruktivismen eller den
aningsfulla själen i en "tystnadens" teater. En
enda man, Konstantin Stanislavskij, gick
målmedvetet och systematiskt motsatt väg. För
honom framstod endast och allenast
skådespelaren och dennes tolkning av författarens
tankar som det centrala och djupt väsentliga i all
teaterkonst. Och därmed blev för honom
teaterns axel skådespelarkonsten och teaterns
yttersta mål att skilj a ut det äkta från det falska
i denna konst och genom denna rening nå de
sublima höjder, där det oförfalskade
diktarordet och skådespelaringeniet smälte samman
för att gripa och betvinga en publik.

Det var inget lättillgängligt mål, Stanislavskij
efter grundliga självprövningar satte sig före.
Vad det innebar av arbete och hängiven
intensitet kan knappt beskrivas. Men så som det
kom till uttryck på hans Konstnärliga teater
tillförde det honom slutligen ovansklig ära
och den teaterintresserade världens beundran.
I praktik och skrift kämpade han oförtrutet för
denna den sanna teaterkonstens spridning. Det
lyckades honom att av denna skådespelarkonst
bygga upp ett verkligt system, att utreda
förutsättningarna för skådespelarnas förmåga att
vara ständiga nyskapare. Sina rön och metoder
samlade han bl. a. i boken "En skådespelares
arbete med sig själv", vilken nu äntligen
föreligger i svensk översättning. En antydan om
hans system får man där i ett par satser:
"Inlevelsen hjälper skådespelaren att uppnå
scenkonstens bärande syfte, som är följande: att
skapa verkligt liv åt den mänskliga ande, som
bor i rollen, och att på scenen gjuta detta liv

i en konstnärlig form. — För att kunna återge
de finaste nyanserna i det ofta undermedvetna
livet måste man äga ett ytterst smidigt
röstmaterial och en utomordentligt uttrycksfull
kropp. Röst och kropp måste med oerhörd
pregnans och omedelbarhet ögonblickligen och
exakt kunna återge de finaste, nästan ogripbara
inre förnimmelserna. Det är därför en
skådespelare av vår skola mycket mer än inom andra
konstriktningar måste tänka inte bara på sitt
inre, där inlevelsens process försiggår, utan
även på sitt yttre instrument, kroppen, som på
ett riktigt sätt skall återge resultaten av
känslans skapande arbete — gestaltningens yttre
form." Hur skådespelaren skall kunna så att
säga bearbeta sitt undermedvetna till att bli en
fruktbar jordmån för inlevelsen, och hur de
kroppsliga reaktionerna fulltonigt skall kunna
tolka denna inlevelse, därom handlar i korthet
detta Stanislavskijs verk, utan tvivel
epokbildande och ett av de märkligaste i
skådespelarkonstens historia, därför att här behandlas
många av de djupa och väsentliga problem,
som de allvarligaste och uppriktigaste av
scenens konstnärer sedan länge sökt komma
till rätta med.

Man har ibland hört sägas, att Stanislavskijs
system, metoder och mål t. o. m. inom den
ryska teatern anses förlegade och onödiga.
Otroligt är inte att teaterkonsten som helhet
kan komma ännu längre eller erbjuda andra
värden än vad Stanislavskijs system kan
stimulera till — men skådespelarkonsten kan det
aldrig. Om vederbörande med tålamod, insikt
och allvar verkligen sökte tillgodogöra sig
några av de djupa sceniska sanningar som
ligger i denna metod, skulle mycken teater se
annorlunda ut, även hos oss. Det är med
kännedom om en stor del av den unga generationens
intresse härför och den betydelsefulla uppgift
försvenskningen av en sådan bok har, som nian
måste beklaga att den nu utkommit i ett sådant
prisläge att den inte kan påräkna att bli alla
teaterungdomars egendom. I Danmark har
samma stora utgivningsformat betingat ett
ungefär hälften så högt pris, och frågan är om
inte den amerikanska upplagan, nerstruken och
i praktiskt linneband till en tredjedel av det
svenska priset borde varit modellen för en
målmedvetet ansvarskännande utgivning hos oss.
"En skådespelares arbete med sig själv" är
nämligen minst av allt en bok för salongs-

532

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:16:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1945/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free