Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Efter allt vad vi själva har upplevat av
anti-judisk hets, i mild form även i vårt eget land,
känner man sig absolut oförmögen att motsäga
Valentins dystra spådom, att antisemitismen
mycket väl i framtiden kan tänkas ta sig
våldsamma uttryck, som dock inte behöver gå i tysk
stil, i de demokratiska länderna och i Ryssland.
Socialismen avskaffar inte antisemitismen,
hävdar Valentin, samtidigt som han dock i en
mycket upplysande teckning av
sovjetregeringens judepolitik åskådliggör det av
tsarismen uppammade judehatets tillbakaträngande
i Ryssland. Vi har fått alltför starka belägg för
hur lätt det är för smarta demagoger att med
grova lögner vinna anklang bland
omdömes-lösa människor, för att vi skulle våga
kategoriskt förneka möjligheten av antisemitiska
genombrott i något som helst land.
Den enda lösningen, det enda sättet att
bereda judarna trygghet är, menar Valentin, att
ge dem en egen stat. Palestina-invandringens
problem granskas ingående, och resultatet blir,
att detta land efter en viss tid skulle kunna
härbärgera och föda flera miljoner judar,
förutsatt att Storbritannien och andra i frågans
lösning intresserade makter förmår knäcka det
arabiska motståndet. Detta anser Valentin fullt
görligt. Men alla judar önskar inte flytta till
Palestina, även om de får möjlighet att försörja
sig där. Det zionistiska programmets
förverkligande synes därför ägnat att splittra det
judiska folket på sådant sätt, att klyftan mellan
de nationelit-judiskt kännande och de
assimilerade vidgas. Upprättandet av en judisk stat
i Palestina kan förmodas stimulera många av
de senare att klippa av de svaga band, som
ännu binder dem vid judenheten.
Valentin finner emellertid en sådan
eventualitet beklaglig, och han hävdar, att de
assimilerade inte garderar sig mot framtida
förföljelser genom att vända judendomen ryggen.
Hans uppfattning färgas emellertid på denna
punkt uppenbart av hans personliga ogillande
av de judar, som låter assimilera sig. Han synes
i deras beteende vilja se en form av svek mot
judenhetens traditioner och gemensamma sak.
En demokratiskt sinnad icke-jude har svårt att
förstå detta ogillande. Han finner ett
fortsättande av assimilationen naturligt och lovvärt,
ären efter att ett verkligt judiskt nationalhem
har upprättats. Det är sant, att assimilation
inte tryggar mot förföljelser, men den borde
mänskligt att döma minska risken för nya
utbrott, särskilt om flertalet judar med utpräglat
judisk-nationell inriktning emigrerar till den
tänkta judiska staten. Åke Thulstrup
Vår tids revolution
Harald J. Laski: Vår tids revolution.
Översättning av Nils Holmberg. Tiden
1945. 9: 50.
Inom engelska Labour Party är professor
Laski ett skinande ljus — vilket han själv
uttrycker så att dess parlamentsgrupp domineras
av byråkratiska fackföreningspampar enligt
anciennitetsprincipen — och i mycket duger
han som vägvisare för intellektuella
själsfränder i vår värld. Han har tagit klasskampen på
allra djupaste allvar och lärt sig Sovjet bättre
än de flesta. På den marxistiska
historiedoktrinens grundval har han konstruerat sin teori om
vår tids revolution, om vad striden och freden
egentligen gäller, och han utvecklar den med
en charmerande blandning av vetenskaplig
filosofi och förenklad folkmötesteknik.
För dem som vill detsamma som Laski
— nämligen privategendomens och den
ärftliga klasställningens avskaffande — blir väl
boken en besvikelse genom sin brist på
utredning både av programmets närmare innebörd
och av förverkligandets alla problem. För en
något kritisk anhängare av den historiska
klasskampsläran är läsningen avslöjande genom
de många sakfel och luckor, som kan återföras
på doktrinen. Betecknande är följande
omdöme: "I jämförelse med kol och olja, järn
och stål, livsmedel och livsmedelstransporter
var de problem, som statsmännen i Versailles
behandlade — gränser, minoriteter och allt
vad de hette — obetydliga."
Sådant hindrar inte, att den intelligenta
doktrinutläggningen blir intressant och rikt
givande, emedan doktrinen täcker en mycket
väsentlig del av verkligheten. Särskilt kan
man uppskatta analysen av fascismen etc. som
maskerad "kapitalistisk" kontrarevolution, då
eljest de ekonomiska grundsynpunkterna på
kontinentaldiktaturerna numera kommit i
skymundan. Tillämpningen på kriget blir, att sedan
det kapitalistiska systemets inre
expansionskraft ebbat ut, sökte kontrarevolutionen ersätt-
536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
