Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blick och en nästan kuslig skärpa i detaljen
förutsagts av Wells, som aldrig upphört att
med den ensammes ibland hysteriskt gälla
stämma varna mot vad som först efteråt för
flertalet framstod som ett ont eller ett
fasansfullt misstag. Wells har inte blott dokumenterat
profetisk klarsyn och rationellt tänkande i stort,
han har också haft förmåga att kläda sina
tankar i visionärt uttrycksfull dikt. Men hans
tjatighet och våldsamma energiutveckling har
blivit för mycket för hans läsare, som inte
orkat i längden att rådbråka sin hjärna med
alla de wellska idéerna, hotelserna och
förespeglingarna. Därför har han avfärdats som
passé, som en obotlig pratmakare som en gång
skrev bra böcker. Nåväl, så ge då nobelpriset
åt författaren av ”The Time Machine”, ”Kipps”
och ”The History of Mr. Polly”,
”Tono-Bungay” och ”The World of William Clissold”
— redan det ett bagage så solitt att få samtida
författare skulle orka lyfta det — och tag på
köpet Wells’ bragder på folkbildningens
område, hans temperamentsfulla, kvicka inlägg
i frågor av de mest skilda arter, hans ömsom
lekfulla, ömsom hemska fantasier från senare
år av typen ”Krocketspelaren”.
Wells är bitter, det framgår av ett par saker
som han publicerat i The Cornhill Magazine
(juli 1945) och lagt i munnen på en viss
Wilfred B. Betterave. Han konstaterar där att det
gör detsamma vad han längre skriver eller
säger, ingen lyssnar på honom. Det är inte
längre fint att läsa honom. Det står en lukt av
levande död kring hans namn. Vad han än
kommer med blir reaktionen endast ett trött:
äh, Wells! och en ryckning på axlarna. Wells
dör levande och kommer att begravas glömd.
Det är inte troligt att Svenska akademien
gör sig besvär att undersöka om denna
begravning av en levande verkligen överensstämmer
med litterär rättvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>