- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
560

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Harry Martinson: Två avsnitt ur ”Vägen till Klockrike”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HARRY MARTINSON

dag, enligt rykten som trängde till Bolie, kunde
möta två eller tre på milen.

Samma var förhållandet på de nordliga
in-färdsvägarna till Norge. De rallare som vistats
i Hälsingland och Gästrikland tog vägen över
Lillherrdal och därifrån över Sveg och
Funäsdalen fram till Röros i Norge. Från övre
Norrland samlades de mot Järpen och Mörsil och
gick sedan genom Tjördalen mot Trondhjem.

Men mest kom de värmlands- och dalavägar
och riktade över Lekvattnet in sig på vägarna
genom Östmarken och Romerike fram till
Höne-foss och Kongsberg. Där bortom började de
svårare vägarna: över Meheia till
Heddals-vatnet, därefter längs Selj ordsälven. Där gick
de tvärsöver den stora skiljeåsen och längs
Bandakvatnet. I Vinjebygden började de stora
stigningarna mot högfjället, och där kom de
slutligen ut på Hardangervidda. Där, när de
kom bortom Haukelisätern, blev allting vitt,
blev allting trångt mellan väldiga fonner med
skyhöga väggar av idel snö och förbi bråddjup
av blåis som liknade slagg av turkos, mil efter
mil. Så kom de fram till Röldal med dess
många fjällsätrar, och därifrån steg de ned
i en mörk och nästan bottenlös dal, som hade
nio timmars bergsskugga dagligen även om
midsommartiden, och genom den fick de nästan
tränga och kila sig fram till målet: Odda. Där
tog de av skon och dopade tån i en av
nedrusande slöjforsar halvsötad fingerspets av
Atlanten. Sedan började deras arbete.

Det var de som byggde Oddaverken i
Hardanger.

Det var de som gjorde storanlägget vid
Surendalsören.

Det var de som byggde ut Folafoss. Deras
vallfartsorters namn var på deras läppar alla
dagar till dess de var färdigbyggda. Då vände
de sig mot en ny ödemark, ett nytt Mecka.
Själv kallade de sig anläggare. På vägarna
kallades de bredspåringar. I deras spår följde,
förutom äventyrare och falskspelare, också en

och annan tobaksmänska med snusränsel och
cigarrväska. Rallarna var kända för att vara
stora slösare, och där slösarna samlas yr snuset,
och även cigarrer kan då säljas medan
festruset varar.

Men handcigarrmakarna Bolie och Ahlbom,
som hörde alla dessa rykten om Odda, hade
annat att göra än att våga längta dit. De satt
och hyrde en övergiven torpstuga i Tolgs
socken, Norrvidinge härad, och gjorde cigarrer
där. Deras plan detta år var att lägga an på
marknadsgång enbart med cigarrer. Ty skulle
deras hantverk gå i graven, så skulle detta
åtminstone ske i cigarrens tecken, inte i snusets
eller flätans.

De ville ha så mycket som möjligt
undangjort före april, som var riksårets första stora
marknadsmånad: bondmarknadernas vårtid.
Platsen var väld så att de hade ungefär lika
nära till följande marknader: Aneby marken,
Figeholms marken, Gunnarps marken, Ryds
marken, samt marknaden i Skållared i Älekulla
socken. Ahlbom hade fått kredit på ett par
balar tobak, och denna gången tänkte de rikta
sig utan mellanhänder direkt till bönderna
själva, just i det ögonblick då marknadskon
var såld, köpsupen tagen och cigarren föll sig
naturlig. Det skulle bli många marknader att
kuta emellan, så det gällde att ha ett tillräckligt
lager i cigarrväskan. Därför arbetade de till
långt in på nätterna och fördelade arbetet
emellan sig så, att Ahlbom gjorde vicklarna,
medan Bolie gav cigarrerna omblad, täckblad,
tillspetsning och puts.

Ahlbom satt djupt framböjd över bordet och
formade till vad som skulle bli cigarrernas
innanmäten, eller som det kallades på
tobaksspråk: inlagor. Han måste då forma till
inlagan så att fasthet och luftighet förenades
däri. Detta var halva cigarrkonsten; gjorde
den färdiga cigarren på rätta sättet lättdragen
för rökaren och bestämde själva aromflödet:

560

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free