Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Ivar Lo-Johansson: Kommentar till statarböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
— Boken borde nog komma ut i alla fall,
sa äntligen gamle bokförläggaren.
"Kungsgatan" kom ut utan strykningar.
I romanen hade jag skildrat ett gonorréfall.
Det var så oförblommerat framställt som jag
kunde göra det, inlagt i den manliga
huvudpersonens öde, och det måste medföra, att
varje läsare av romanen skulle anta att en
personlig upplevelse låg bakom. Det var också
avsikten. Jag visste hur pass skamligt det
ansågs. Jag ville bryta med hemlighetsmakeriet
kring könssjukdomarna. Varje författare, som
haft en lunginflammation, kunde få skildra
den. Blott med en könssjukdom skulle det
smusslas. Hemlighetsmakeriet med
könssjukdomarna betydde en samhällsfara, större än
sjukdomarna själva. När för vart år 20000
nya fall inträffade i landet, och enbart i
Stockholm enligt beräkning nära hälften av alla
män, som uppnådde femtio års ålder haft en
könssjukdom, var det ju inte så märkvärdigt
om en invandrad landsortspojke, som skulle
bli författare, också en gång för längesen råkat
ut för en. Tysthållandet kring dessa sjukdomar
var emellertid så starkt, att jag dittills aldrig
träffat någon som sagt sig ha råkat ut för dem.
Var och en teg, grubblade och utsatte andra
för risken. De 20 000 fallen årligen måste
inträffa bland folk, som ingen någonsin träffade.
Dem man träffade var alla rena som änglarna
i himlen. Skräcken var kompakt. Jag ville bryta
mot detta tassande i mörkret genom att ge en
utförlig skildring av ett gonorréfall, som gott
kunde antas bygga på personlig erfarenhet.
Vid "Kungsgatans" färdigblivelse inträffade
ett egendomligt intermezzo. Boken var tryckt.
När jag skulle gå ut från förlaget med — de
15 — friexemplaren i ett paket, lossnade en av
de bägge slagdörrarna i nedra hallen från
gångjärnen, och jag stod där plötsligt med
dörren i famnen. Jag måste ställa ner paketet
med författarexemplaren av "Kungsgatan"
medan jag bar dörren åt sidan. Det var ett
dåligt omen. Det var lätt att bli lite vidskeplig
av det. Jag tänkte genast, att ettdera betyder det
att det går åt pipan för mig eller för romanen.
Ty inte kunde det väl betyda, att det skulle
kunna gå åt pipan för förlaget?
"Kungsgatan" blev oerhört utskälld. Den
litterära kritiken uteblev nästan alldeles, eller
bad i de flesta fall, där den förekom, himlen
bevara sig. Knappt en rad kunde tas till en
annons. Detta vill med våra
bokannonserings-metoder säga bra mycket.
Läkarna, som ju inte hade någon egentlig
anledning att rosa romanen, skrev istället.
Tillsammans med en norsk och en dansk recension
fick man ihop till några annonser för boken,
som till en början gick dåligt, sedan bra.
En bokhandlare berättade ett absolut
undantagsfall. Samma höst, 1935, utkom Vilhelm
Mobergs "Sänkt sedebetyg". En gammal, från
världens ondska skyddad dam på Östermalm
hade fått hans bok i julpresent av en nevö. Den
gamla damen bad iallafall att få något annat.
Hon hade bläddrat i "Sedebetyget" och funnit
boken för rustik och bondsk, helst ville hon ha
en bok om Stockholm. Landet, menade hon väl,
var grovkornigt och brutalt, men det som
försiggick i staden var alltsammans kulturellt och
vackert. Hon bytte på egen önskan till sig
"Kungsgatan" istället.
V
Förlaget ville till en början inte så gärna ha
mina statarböcker. Det antogs, med stöd av
tidigare erfarenhet av böcker om arbetare
säkert också med skäl, att den stora publiken
sku]le finna dem grå och trista. Statarmiljön
som den lägsta tänkbara proletärmiljön ansågs
dessutom olämplig som ny litterär miljö.
"Statarna I—II" och "Jordproletärerna"
utkom med några års mellanrum, men hör på
sätt och vis ihop. De bildar en grupp,
utgörande mina 111 statarnoveller.
"Statarna I—II" är inte tänkt främst som en
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
