Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - E. Bendz: Paul Valéry in memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. BENDZ
PAUL VALÉRY
In memoriam
Världen — en försvinnande, men mycket
medveten liten del av världen — kände sig
nog plötsligt mörkare och fattigare i det
ögonblick den kalla, men klara ljuskägla, som bar
namnet Paul Valéry, slocknade och den
mannen inte fanns längre, som för femtio år sen
begynte sin lilla skrift "M. Teste" med de nu
berömda orden: "La bëtise n’est pas mon fort."
Det är svårt att falla in i nekrologens eller
"äreminnets" konventionella tongångar, då
man med uteslutande av alla data och
per-sonalia söker få fram en bild av en
hädangången, som var mindre en annan än en del
av en själv; att pressa samman i några fraser
ett slags karakteristik eller värdesättning av det
som under årens lopp blev så självklart och
nödvändigt för en, att man till slut hörde upp
att närmare fundera över det. Frestelsen att
överbetona ett, negligera ett annat är påtaglig.
På ett vis var han väl redan död vid sin död.
De sista årens prövningar och umbäranden
hade undergrävt hans hälsa och hans livsmod
och framför allt: hans tanke syntes ha nått sina
gränsmärken, elden var i det närmaste
ut-brunnen och lågan svepte över snart
förkolnade glöder. En viss, kanske senil benägenhet
för återblickar och uppgörelser kunde nog
spåras.
Ett drag bland andra var betecknande för
hans läggning och metoder: hans avsky för all
lättvindighet. Han arbetade fort undan visser-
ligen ("je suis rapide ou rien") och skrivandet
i och för sig vållade honom inga kval. Likafullt
kom han sanningen — sin egen sanning —
nära, då han skrev: ’Tart et la peine nous
aug-mentent". I sin idol Mallarmé hyllade han en
martyr just för "la résistance au facile". En
romanförfattare, som låter sin hjälte dö, slinker
ut genom bakdörren. Han har också sagt: "Je
ne puis penser à une æuvre que je ne pense
aux actions et aux passions d’un étre en
tra-vail." All lektyr han värderade eller hade
minsta nytta av var "ganska svårsmält", etc.
Naturlig lätthet alltså, men en tyrannisk
självdisciplin.
Och hans egna verk? ... Man minns en
ironisk fras i "M. Teste": "Il ne manque point
de personnes, et doctes, et bénignes et bien
disposées, qui attendent pour me lire que l’on
m’ait traduit en francais." Det saknas inte
heller andra, mindre välvilliga, som betrakta
hela hans författarskap som en villsam lek med
orden eller en bravurmässig uppvisning i
intellektuell akrobatik, och åter andra, som
misstänka honom för att avsiktligt sträva efter
obegriplighet, till den grad kan han förefalla
distant och högdragen. Snarare betydde dessa
verk en eftergift. Vi finna dem svårlästa; själv
ansåg han sig ha offrat för mycket för att göra
dem lättlästa. Han befriade sig från dem som
från något orent och hädanefter främmande
för honom; han hade velat dem annorlunda
589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
