- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
595

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - John Hayward: Brev från London

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV FRÅN LONDON

är mycket mera kräsen och sålunda mindre
mottaglig för slug exploatering. Faran kan
emellertid inte avfärdas som ett spöke.
Medlemmarna av British Publishers’ Association,
d. v. s. alla ansedda engelska förläggare, är
naturligtvis förtjusta när publiken behagar
göra en bok till best-seller, men lägger inte an
på att själva skapa förutsättningarna för en
sådan, och jag tror att de på det hela taget
trivs bäst med att publicera "prestigeböcker"
som kanske inte lovar att gå ihop
ögonblickligen, för att sedan upptäcka att dessa böckers
försäljning har rättfärdigat förläggarens tro på
deras kvalitet. Men det är föga tvivel om att
de stora affärernas teknik tillämpad på
bokhandeln och liksom alltid inriktad på
skapandet av monopol så småningom skulle kunna
krossa individualismen och idealismen hos de
typiska små förlagen, vilka har varit den
engelska litteraturens stöd ända sedan Jacob
Tonsons tid för nära trehundra år sedan.

Trots alla de svårigheter som den engelska
bokvärlden har att möta och de problem den
måste lösa både hemma och utomlands tycks
den ha blicken öppen för de möjligheter som
är för handen. Det är sannerligen ingenting
reaktionärt eller envist konservativt över de
omfattande planer för spridningen av den goda
litteraturens evangelium över hela landet som
har lagts fram av National Book League, en
reorganiserad och mycket utvidgad efterträdare
till det gamla National Book Council. Jag har
hört personer tvivla på dess taktik — dess
sätt att vädja till allmänhetens intresse genom
"barnboksveckor", föreläsningar, litterära
pristävlingar o. s. v. — och jag har själv i
egenskap av medlem blivit en smula förfärad över
vad jag måste kalla "hurtfriskheten" i dess
propaganda. Men jag tror inte det är tvivel
om att dess allmänna strategi är sund, och
att författare, förläggare och läsare kommer
att vinna på dess intensiva missionsarbete.
Det kanske viktigaste steg som National Book

League har tagit sedan sitt bildande är
förhyrandet för lång tid av ett vackert
1700-talshus, en gång i tiden hemvist för Grillion’s
Club, vid Albemarle Street, en tvärgata till
Piccadilly. Här hoppas N.B.L. så småningom
kunna upprätta ett litterärt centrum, en symbol
för litteraturen liksom Royal Society för
naturvetenskapen och Royal Academy för konsten —
fast man vill i förbigående uttrycka
förhoppningen att N.B.L. aldrig skall förlora
kontakten med modern litteratur i lika hög grad
som R.A. med modern konst. Bombskadat och
sorgligt förfallet som huset är, är det för
närvarande endast en symbol för den svåra
uppgift att återuppliva och återupprätta som så gott
som varje sammanslutning i landet står inför.

Vi kommer antagligen att inom kort få flera
och, som jag hoppas, vackrare böcker. Med sin
entusiasm och ambition kommer N.B.L. helt
säkert snart att kunna börja ställa sitt hus
i ordning, och många länge prövade läsare
kanske till slut finner en hemvist för sina
böcker och trä till hyllor och en snickare som
kan göra dem i ordning. Men var finns, när
allt kommer omkring, den nya
författargeneration som skall producera böckerna till dessa
hyllor och vilka förutan N.B.L. inte kan tjäna
och befrämja en levande litteratur? De unga
författarna från slutet av 1920- och början av
1930-talet står nu på tröskeln till medelåldern,
och än så länge syns det inga särskilt lovande
tecken på litterär talang — mycket mindre på
geni — bland dem som föddes omedelbart efter
det första världskriget. Dessa tecken kanske
träder fram senare, när de unga har hunnit
hämta sig från det andra världskrigets mycket
mera utmattande och själsdödande splittring
och press. Jag önskar att jag kunde förmå mig
att uttrycka en mera sangvinisk syn på den
engelska litteraturens omedelbara framtid, men
jag inser inte hur utsikterna skulle kunna
ljusna förrän den nihilism, den destruktion och
det kaos som har betingat vår Weltanschauung

595

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free