Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
konsterna spela, och vi taga Pragstudenterna med
oss och portvakten! — Hon log stilla och såg på mig
så vänligt och förnöjt; från fjärran nådde oss
fortfarande musikens toner, eldkulor och raketer flögo i
den stilla natten från slottet och vida omkring över
trädgården, i den högtidliga stämningen förenade sig
bruset från Donau — och allt, allt var så bra!
Eichendorffs novellfigurer har — bland
andra romantiskt-måleriska drag — en lustig
förkärlek för att klättra i träd. (Yrjö Hirn
berättar om detta i sin essä om Eichendorff i
"Den gamla postvagnen". Unna Er nöjet att
läsa den!) Enligt nyare forskningar lär
träd-klättreriet — åtminstone hos den unge Nils
Ferlin — dunkelt sammanhänga med en viss
fallenhet för "transcendentalfilosofiskt
tänkande". Hos vår likaledes dendroskoperande
Taugenicht kan man inte märka något sådant.
Tvärtom: för att vara en romantiker av blodet
är han förvånande och glädjande hemma här
på denna lummiga jord. Väl ger utblicken från
trädtopparna åt landskap (och livssyn) ett
blånande och luftigt perspektiv, men det får
inte tona ut, förtunna, urvattna. Som hos så
många romantiker och idealister, hos så
förtvivlat många tyskar. Eichendorff har i sin
diktning en underbar balans mellan här och
horisont, mellan verklighet och dröm. Han är
kristen, och ändå inte andfådd. Han lovsjunger
sitt fosterland, utan att rösten brister i diskant.
Hans dikt är så frisk, ja, en klar, sval källa för
ett folk, som mer än andra plågats av andliga
farsoter. Måtte bara många där nere hitta fram
till den källan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
