Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
effekter. Högst upp driver Jean Gabin, den
inringade mördaren, omkring i sitt gradvis
demolerade rum som ett lejon i sin kula, och
kameran fångar hans ansikte, som oavbrutet skiftar
utan att praktiskt taget ändra en min, i
närbilder av fruktansvärd intensitet. Det är nästan
omöjligt att avgöra när filmen uppnår sin
hög-spänningsaffekt med emotionella medel och när
den gör det enbart med bildspråkets
utomordentliga vältalighet. Personligen kan jag
aldrig avnjuta formen helt isolerad från
innehållet, men i "Dagen gryr" lösgör sig enstaka
situationer från sin plats i huvudhandlingen
och framstår som scener av ett självständigt,
meningsfullt innehåll. De är mättade och sköna
som bild, de är dessutom på något sätt
tankeväckande och poetiskt eggande. Filmen bjuder
också på ett spel som man nästan glömt att det
en gång fanns. Det är en smaksak om man vill
ge priset åt Jean Gabin eller åt Jules Berry,
de är bägge helt suveräna inför kameran och
arbetar med en mängd smådrag som kommer
ordinära filmskådespelarprestationer att verka
som oljetryck vid sidan om riktig konst.
Georg Svensson
Vi ses igen (I’ll Be Seeing You). William
Dieterle. United Artists.
En amerikansk soldat som fått en shell-shock
och en japansk bajonett i sig släpps ut från
sjukhuset på försök för att pröva sin psykiska
motståndskraft och återvinna självförtroendet.
På tåget träffar han en flicka som sitter inne
för dråp i samband med ett våldtäktsförsök
men som fått åtta dagars permission för att
fira julen hos släktingar i en småstadshåla.
Dessa två vingbrutna finner naturligtvis
varandra, och hon hjälper honom ett gott stycke
på väg mot hälsa. Hon anser sig inte våga
berätta sin hemlighet för att inte riva upp
honom på nytt, men en obetänksam tonåring
babblar ur sig den och det ser dystert ut ett
slag strax före det lyckliga slutet. Filmen
förtjänar att hedras för att den tar upp till
behandling plågsamma realiteter och gör det utan att
lägga fingrarna emellan. Ett chockrecidiv
återges med betydande kraft och expressiva
ljudeffekter; ett hundöverfall har ett slags
mardrömsintensitet. Men filmens gemyt är annars
idyllens med kraftigt påsmetad sentimentalitet.
Den småborgerliga amerikanska miljön
förefaller att vara tagen på kornet i all sin
avbetalningstristess, men man är inte säker på om
regissören haft några målmedvetnare
realistiska avsikter med den, eller om han finner sig
naturligt till rätta med den. Joseph Cotten
spelar soldaten med betydande kraft och
sympatisk chosefrihet. Ginger Rogers är också bra
men kunde med fördel ha haft en något
anspråkslösare frisyr. Georg Svensson
602
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
