Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
eftersom dels fullständig och definitiv enighet
om dessa begrepps rätta innebörd aldrig kan
uppnås, dels diktarna ju, som historien lär oss,
är skröpliga människor, av vilka man inte har
rätt att fordra att de skulle vara bättre,
modigare och ärligare än alla andra. De bästa
författarna och konstnärerna genom tiderna blir
ett högst blandat sällskap, där hjälten och
martyren vandrar sida vid sida med ynkryggen och
brottslingen. Brotten blir förr eller senare
preskriberade, men den goda konsten står sig och
lever vidare obekymrad om det bräckliga skal
som ursprungligen omslöt den.
Litteratur och film
Förr var det vanligt att beklaga sig över den
otillräckliga kontakten mellan filmen och
författarna. Den svenska filmens låga nivå på
trettiotalet ansågs sålunda till stor del bero på att
de illitterata filmdirektörerna inte ville öppna
sina dörrar för riktiga författare utan lät sig
nöja med de talanglösaste manuskript. Ett
pedagogiskt pekfinger sträcktes samtidigt ut mot
den sj öström-stillerska storhetstiden, då filmen
valde sina ämnen från den högsta litteraturen.
Nu kan inte gärna författarna längre klaga
på bristande tillmötesgående från filmbolagen.
De är i högsta grad delaktiga i produktionen.
Det är en hel rad av våra mest kända
författarnamn som lyst från bioaffischerna de senaste
åren. Ibland har författarna inskränkt sin
medverkan till att skriva sitt namn på det kontrakt
varigenom de mot sköna tusenlappar avhänt
sig filmrätten till sitt verk. Ibland har de även
författat en synopsis, varav en mera rutinerad
hand sedan förfärdigat ett scenario. Ibland har
de slutligen själva deltagit i
scenarioförfat-tandet, ja, skrivit en sak direkt för filmen.
En författare som blott överlåter
filmatiseringsrätten till ett av sina verk kan väl i
allmänhet inte göras ansvarig för resultatet av
inspelningen. Jag förmodar att det vid avtalets
ingående framhålls av säljaren och under-
stryks av köparen att bokens idé och innehåll
inte bör få förvanskas, fastän givetvis åtskilliga
ändringar måste göras med hänsyn till filmens
speciella teknik och ekonomiska betingelser.
Hur det i allmänhet blir vet vi ju: filmen har
behållit vissa personer och episoder från boken,
men annars är likheten avlägsen. Har boken
varit en stor succé får filmen också behålla
dess namn, vilket är mycket betydelsefullt.
Ju mer man ser av amerikanska och svenska
inspelningar av succéromaner desto mera
övertygad blir man om att vad filmbolaget
egentligen varit ute efter har varit en titel som redan
förvärvat sig publikens good-will. Man
misstänker att i Amerika filmherrarna rentav är så
smarta att de genom att på ett tidigt stadium
ge ett löjligt högt anbud på en bok (honorar
på 150 000—200 000 dollar är inte ovanliga)
önskar bidra till att knuffa fram en best-seller,
så att boktitelns publikmagnetism skall bli så
stark som möjligt. Dessa jättehonorar utgör
naturligtvis en svår lockelse för författarna,
och man märker utan svårighet hur de ibland
vid utformandet av en scen i en bok haft i
tankarna dess filmatiska verkningsfullhet. Den
fotogeniskt uppmålade, efter filmning trånande
romanen blir allt vanligare.
Man kan här tala om indirekt korruption
som påverkar litteraturen redan i dess
vardande. Nu är det väl som sagt endast de svagare
andarna som faller för en sådan korruption,
så olyckan är kanske inte så stor för
litteraturens vidkommande. Men att böcker som
egentligen är filmmanuskript skall behöva leva
en förcelluloidisk tillvaro på boklådsdiskarna
och haussas till best-sellers gör inte situationen
på bokmarknaden trevligare.
Att inte heller riktiga författare generar sig
för att utlämna sina verk åt filmen bara de får
bra betalt finns det dessvärre gott om exempel
på. Hemingways roman "Att ha och inte ha"
är inte något oemotsägligt mästerverk, men det
är en bra bok med många verkligt gripande
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
