Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Gunnar Ekelöf: Absentia animi. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR EKELÖF
Det prasslar i min dikt
Ord gör sin tjänst och ligger där
Damm faller över dem, damm eller dagg
tills vinden virvlar upp och lägger ner (dem)
(och) Annorstädes
den som partout skall söka meningen med allt
för längesen har insett
att meningen med prasslandet är prasslandet
som i sig självt är någonting helt annat
än våta gummistövlar genom löv
tankspridda fotsteg genom parkens matta
av löv, kärvänligt klistrande
vid våta gummistövlar, tankspridda steg
Du irrar dig, förirrar dig
Ha inte så bråttom
Dröj ett tag
Vänta
Om hösten när
Om hösten när alla grindar
då händer det att i den sista sneda strålen
efter ett dagsregn
med långa pauser tvekande
som ertappad
en överbliven koltrast sjunger i en trädtopp
för ingenting, för strupens skull. Du ser
hans trädtopp stå mot himlens bleka fond
invid ett ensamt moln. Och molnet simmar
i färdig ro men också liksom överblivet, hors
saison
och till sitt väsen längesedan annorstädes
och i sig självt (som sången) redan någonting
annat än
färdig ro
Meningslöst. Overkligt.
Meningslöst. Jag
sjunger sitter här
om himlen om ett moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
