Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Stig Ahlgren: Kulturredaktören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG AHLGREN
KULTURREDAKTÖREN
Det hör till att bli upprörd, när det viskas
att en rakryggad skribent fått lämna en tidning
för att han varit obekväm i partiets taktiska
konstellationer och envisats att vilja fylla i
utsuddade paragrafer på partiprogrammet med
sitt röda, alltför röda bläck. Åter en omutlig
som likviderats! Men ingen ska dömas ohörd,
inte ens en så maktstinn svarandepart som en
tidning eller ett parti. Det kan någon gång, om
man har rättvisa till hobby, bli nödvändigt att
ta parti för den starkare mot den svagare. Parti
för utkastaren mot offret. Parti för partiet mot
revoltören som nyss rullade utför trapporna
i maktens hus.
Denna situation infinner sig om en
kulturskribent blir uppsagd, petad eller bortintrigerad
inte i sin egenskap av förvaltare av den heliga
elden, inte för att han omutligt stått vid sin
övertygelse, åkallande stjärnorna ovanför sitt
huvud och sedelagen i sitt håriga bröst, utan
helt simpelt för att han försmått eller inte
förmått att inordna sig i den speciella arbetsstil
som kännetecknar publicistiskt arbete. En av
kulturspalternas jerikotrumpetare gjorde för
en tid sedan den underbara sammanställningen
"alkohol, journalistik och andra laster". Var
stod det att läsa? Jo, i en daglig tidning som
vars fäste medarbetare han figurerar. Hade
tid-ningspressarna varit besjälade borde de ha
tvärstannat inför den satsen och vägrat att
befordra den till trycket. Ty vad betydde denna
trumpetstöt annat än en signal till högförräderi
mitt i generalstabstältet. Ska kulturmedarbe-
tarna förundra sig över om de är illa sedda av
pressens folk, när de använder dagstidningen
för att sabotera dess egen uttrycksform? I hur
många kulturartiklar har det inte stått skrivet
mellan raderna att journalistiken är en last som
professor NN periodiskt hemfaller åt för att
extrainkomster måste man ju ha, men att
med-arbetarskapet äger rum under iakttagande av
högdragen distans från det pöbelaktiga inslaget
av nyheter, annonser, politiska
knytnävsfäkt-ningar och folklig förströelseläsning.
Man hade förr understreckaravdelningar i
fler tidningar än Svenska Dagbladet. Det var
en artighet mot kulturmedarbetaren. Han skulle
hållas garanterat obesmittad av allt det som
utgör en tidnings liv och förmedlar pulsslagen
från världshändelserna. En cordon sanitaire
kunde inte varit effektivare än detta magiska
streck, när det gällde att hålla allmänheten på
avstånd från bildningens förbjudna frukt.
Historiskt sett är denna boskillnad mellan
kultur och aktualitet ännu mer avvita.
Under-streckaren skapades i fransk press under trycket
av Bonapartes järnhårda censur som en utväg
att smuggla in politiskt sprängstoff i
kulturartiklarna. Man kan säga att le feuilleton var
en illegal tidning i tidningen, ett
oppositionsinstrument som samtidigt medverkade till
kul-turstoffets politisering. När understreckaren
slog igenom i svensk press hade traditionen
från Journal des débats fallit i glömska.
Kulturskribenter med den falska under,
streckarsynen på sitt medarbetarskap i dags-
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
