Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HATfAKD
BREV FRÅN LONDON
Den katolske konvertiten är en intressant och
kanske signifikativ företeelse bland nutida
engelska författare. Det är tänkbart att
förekomsten av litterära konvertiter till
katolicismen under den period av andlig olust och
undernäring som inföll mellan vår tids två stora
katastrofer är mera förbryllande för dem som
i likhet med mig och förmodligen de flesta
läsarna av detta brev inte är katoliker.
Konvertiten själv, som är tryggt förankrad vid sin
tro och hålls uppe av en auktoritets starka,
aldrig sviktande hand, visar naturligtvis varken
förvåning eller förfäran över sin egen
kapitulation. För honom är omvändelsen den naturliga
och oundvikliga lösningen, och de som inte vill
eller kan acceptera den som sådan bör snarare
beklagas än övertygas. För en utomstående
förefaller det dock avgjort som om detta vore
en egendomlig och ofta osäker lösning för en
engelsman. Ty i detta laglydiga land där den
anglikanska kyrkan enligt officiell
terminologi är "statskyrka enligt lag" är den
romerskkatolska kyrkan ännu fyrahundra år efter
reformationen inte helt höjd över misstankar,
och det är ingalunda otänkbart att folket
i gemen än en gång skulle höja det gamla
stridsropet "bort med papismen" om man
misstänkte den för otillbörligt eller olagligt intrång.
En intelligent engelsman, han må vara troende
kristen eller ej, förhåller sig gärna reserverad,
ja känner rentav obehag inför en katolsk
kon-vertits författarskap. I rättvisans namn måste
det sägas att irrläror lätt väcker sådana
betänkligheter vilka de än är, det må vara fråga om
Aldous Huxleys eller Christopher Isherwoods
neo-brahminism, W. H. Audens okonfessionella
mysticism eller vilken som helst annan nu
gängse variant av religiös erfarenhet eller ritual
som ligger vid sidan av protestantismens
all-farvägar.
Två av våra ledande romanförfattare som
tillhörde vad vi, innan kriget omärkligt åldrade
oss alla, betecknade som den yngre
generationen, är katolska konvertiter. Jag tänker på
Graham Greene och Evelyn Waugh. Greene
har i de två utmärkta romaner ("Brighton
Röck" och ’The Power and the Glory") som
han har skrivit efter sin omvändelse
framträtt som en oförbehållsam förespråkare för en
katolsk livssyn. Jag vill inte låta påskina att
han i någondera boken medvetet söker värva
proselyter; han är en alldeles för god konstnär
för att begagna propagandametoder för att
poängtera de renodlade moraliska problem han
lägger fram. Men hans lidelsefulla och tämligen
ångestbetonade katolska uppfattning om gott
och ont är alltid klart men diskret förnimbar.
Greene är i detta karakteristiska hänseende
Englands Frangois Mauriac. Evelyn Waugh,
vars omvändelse inträffade tidigare än Greenes,
under det våldsamma 1920-tal som han så
skickligt har porträtterat i sina romaner, har först
nu, i sin senaste roman "Brideshead Revisited"
öppet bekänt sig till Roms andliga överhöghet.
666
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
