Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
söker förströelse. En mätare på författarens
konstnärskap är att han ända till slutet lyckas
berätta en fängslande historia utan att ett
ögonblick antyda att han predikar eller, vilket
kon-vertiter så ofta gör, tala för varan på ett
skickligt men inte desto mindre genomskinligt sätt.
Konklusionen i slutet är visserligen tydlig nog.
Quicunque vult — den som vill bli räddad,
anslute sig till den katolska läran. Och denna
tes pläderar romanen på ett mästerligt sätt.
Men trots detta är den en roman, en objektiv
skildring av en rad förtvivlat engagerade mäns
och kvinnors plågade hjärtan och själar.
Att författaren har lyckats utveckla sitt tema
utan att "den gudomliga planens verkan"
någonsin blir påträngande och minst av allt
besvärande för icke-katoliken (vilket den blir
i t. ex. Bernanos’ romaner) beror, skulle jag
tro, på att hans huvudpersoner är som han
säger "halvt hedniska" och hjälten inte alls
katolik. Inte förrän i slutkapitlen börjar man
känna "ryckningen i tråden" — frälsningens
räddningslina håller, och de som aldrig riktigt
har låtit den glida sig ur händerna halas
långsamt men plågsamt tillbaka till tryggheten. Lörd
Marchmain överger sålunda världens och
köttets nöjen i Italien för att återvända hem för
att, äntligen pånyttfödd, dö i det stora
kinesiska rummet på Brideshead. Detta är bokens
storartade, imponerande slutscen. Den
förtjusande Sebastian, hans drinkare till son, vinner
förlossning innan det är för sent i en
tjänar-syssla av lägsta slag i ett utländskt kloster.
Julia, hans mondäna dotter, avstår från sin
älskare och trevar sig lydigt men mödosamt
tillbaka till ljuset. På sätt och vis är de kanske
marionetter, hjälplösa utan den fina tråd som
förenar dem med den gudomliga planen, men
tråden är knappast synlig, deras krumsprång
är utmärkt gjorda, och marionettartade som de
är just i sin hjälplöshet, är de ofta, liksom
Petrusjka, egendomligt gripande. De visa och
världsliga brahminerna i Somerset Maughams
och Aldous Huxleys senaste romaner som talar
för behovet av andlig pånyttfödelse, verkar
rena högtalare som knastrar i en ödemark
i jämförelse med den gudomlighet som
omärkligt formar Evelyn Waughs människoöden.
Det är förmodligen katolicismens väldiga
fond av tradition och auktoritet som attraherar
många konvertiter i en tid då sociala
traditioner faller samman och världsliga
auktoriteter i stort sett underlåter att kräva villig
lydnad eller inge förtroende för framtiden. Den
en gång trygga och traditionella livsstilens
sam-manbrott i en värld som står i begrepp att blint
kasta sig ut i det totala krigets anarki begråtes
i "Brideshead Revisited" i ordalag som röjer
en romantisk längtan efter det oåterkalleliga
och irreparabla, men att författaren-hjältens
saknad efter ett jordiskt "förlorat paradis",
hans "profana hågkomster" av vad som vid en
tillbakablick tycks honom vara ett otroligt
lyckligt förflutet, lämnas så stort rum, sker, tror
jag, i avsikt att genom kontrastverkan
poängtera vilken tröst som står att finna i
underkastelse och lydnad inför den gudomliga
allmakten sådan den uppenbaras i den
romerskkatolska kyrkans obrutna auktoritet och
tradition. Om, som jag tror, detta är motivet för
hans förhärligande av aristokratiens och den
höga bördens princip, för hans vördnad inför
ärvd skönhet och rikedom och för hans
ogenerade underdånighet inför världslig makt och
härlighet — i rätta händer — då är den
beskyllning för snobberi som ofta har riktats mot
honom förvisso grundlös eller på sin höjd ytlig.
En sådan beskyllning är lätt att komma med,
särskilt för dem som är tillräckligt slipade för
att dölja sina egna snobbistiska böjelser, och
den är vanligen mycket svår att på ett
övertygande sätt bemöta. Evelyn Waugh, som är
son till en bokförläggare, har fått sin
uppfostran vid en mindre public school och ett av
Oxfords mindre college men gifte in sig i en
adlig familj och lät vid krigsutbrottet enrollera
668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
