Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Margit Abenius: Heidenstam biograferad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
verk som framför allt säger oss: Se människan.
Det ligger alltså något signifikativt i att
Heidenstam avvisar vetenskapens intrång i sin värld,
medan en Fröding är obekymrad om saken.
Men sanningen verkar också på underliga
omvägar. Heidenstam var ingen natur som det
var lätt att komma nära, skriver författaren,
och nära honom i intimare mening kommer
man inte heller i biografien. Den som har haft
en förnimmelse av något poserande, fantastiskt
och förtunnat spöklikt i samband med
Heiden-stam-gestalten får detta intryck snarast
förstärkt. Skönmålning är det sannerligen inte:
de kyliga och hänsynslösa egenskaperna blir
tydligare accentuerade än de mildhetens
aristokratiska tjusardrag som man, med rätt eller
orätt, tycker sig se återreflekterade i Frödings
brev till skaldebrodern. Inte heller
personlighetens mera skrämmande sidor kan sägas vara
bortretuscherade, men kanske kan man invända
att Böök verkar alltför hämmad av moralism.
Nu är det väl så, att omedelbar hj ärtekontakt
får man sällan med genier. Deras personlighets
hemlighetsfulla utstrålning får sökas på annat
håll: i deras verk eller genom förmedlare som
förmår ge något av den egna reaktionen. En
skaldekollega till Heidenstam har berättat att
han en gång gick bakom honom i en
Stockholmsgränd och icke utan sympati iakttog hur
nedstämd och betryckt diktaren såg ut. Men så
steg han ut i folkvimlet på torget och antog
då ögonblickligen ett övermodigt och intressant
utseende. Det säger mycket. Alldeles
genomgående är nämligen sinnet för skådespel och
kostymering, för den meningsfulla åtbörden
hos denne Hans Alienus som inte endast diktar
om pilgrimsfärder utan också sätter dem i scen
i verkligheten. Måste inte detta sällsamma
behov av att efteråt verifiera dikten bero på en
hemlig förnimmelse av någon alltför skriande
motsägelse? Heidenstam orkade endast med
det estetiska, människan led skada av detta,
men om "gnistan" — gnistan som gled undan,
tärde och förbrände — vann eller förlorade
härpå, det är Heidenstam-problemets
kärnpunkt. — Inte heller karakteristiken av
Heidenstams diktning blir hos Böök, trots alla
briljanta porträtt och utredningar, intim,
personlig, inträngande. Vad är det egnaste i
Heidenstams lyrik? har jag frågat mig. Många ord
kunde vara att välja på, såsom fantasistyrkan
eller den bländande rörligheten, men för egen
del skulle jag vilja stanna vid detta: förmågan
att lyfta en stund i månglitter eller av vemod
så sällsamt, svindlande högt över det
vardagliga ... Även om man i Bööks porträttering
av människan-diktaren Heidenstam tycker sig
konstatera en nästan överraskande brist på
känsloinlevelse, lidelse, så är biografien i alla
fall ett mycket betydande arbete. Dess betydelse
torde främst ligga på det vetenskapliga planet:
i skildringen av Heidenstams mytskapande
fantasi, konfrontationen av verklighet och myt,
uppvisningen av hur mycket som i själva verket
vilar på legend i Heidenstams tillvaro.
Historien om "gnistan" och dess lyftande
i dagen börjar i barndomen. I några kända
rader har Heidenstam härlett sitt lynne ur
Tivedsbygden, men förhållandet, anser Böök,
var snarast det motsatta: det var hans lynne
som fällde utslaget till förmån för just denna
miljö bland andra miljöer. Till Olshammar, dit
den dyrkade mormodern begav sig "när
kastanjerna blommade", hade han bara ett
sommarnöjesförhållande, men just den bygden blev
hembygden par préférence. (Däri liknar
Heidenstam många ogeniala svenska barn — svenskt
sociologiskt faktum!) Inte genom böcker utan
med sinnena direkt insöp han det som skulle
bli hans diktnings svenska must och krydda
och bearbetade det med sin starka fantasi:
herrgårdslivet, bruksmiljön med historia och
sägen, den karga Tivedsbygdens nöd och idyll
med "hagen, där skällan ringer":
676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
