Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Johannes Edfelt: Franz Werfel. Några minnesord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANZ WERFEL
motiv genom åren. Werfel var en stor livets
älskare, en sann "Weltfreund" också under
olyckans grepp och i förtvivlans och
hemsökel-sens stunder.
Med förkärlek besjöng Werfel de tjänande,
dessa som ingen egentligen tar notis om,
människor som lever på skuggsidan, böjda
åldringar, trashankar, samhällets parias. För
gnisslet i samhällsmaskineriet kunde denne
diktare inte slå dövörat till. Hans dikt blev också
ett rop på rättvisa och social balans. Det är
givet, att en diktare av Werfels natur med
djupaste avsky skulle vända sig mot en
samhällsform, som på grund av sin struktur och
dynamik var dömd att avla krig och
katastrofer. Han, som predikade gemenskap och
människokärlek och bönföll sin genius att "vår
forms marmor måtte sönderbrytas", vände sig
också i stora diktkompositioner av nästan
gammaltestamentligt sträng och bestraffande klang
mot "die Wortemachers des Krieges". Men inte
bara krigets chauvinistiska tillskyndare blev
föremål för hans och hans generations trots.
Mot hela trångheten, den tröga hjärtlösheten
hos en äldre generation vände sig de unga
bildstormarna. Strax efter världskriget kom
Werfels bidrag till denna generationsstrid:
under inflytande av den freudska psykologien
presterade han i romanen "Nicht der Mörder,
der Ermordete ist schuldig" en uppgörelse med
fadersauktoriteten, patria potestas. Med
förkärlek valde emellertid diktaren vid denna tid
den dramatiska formen för sin förkunnelse:
1920 skapade han en "magisk" trilogi med
"Spiegelmensch", ett slags Faust-drama, där
han återgav brottningen mellan "Seins-Ich"
och "Schein-Ich", de två stridiga naturerna
i människans inre. I dramerna "Juarez und
Maximilian" och "Paulus unter den Juden"
gestaltade han med stark inlevelse historiska
motiv. Werfels utveckling mot realism och
saklighet — men en saklighet vida skild från
den desillusionerade världsuppfattning som ut-
märkte den "nya saklighetens" typiska
representanter, t. ex. Brecht och Kästner —
markerades vidare av "Verdi, Roman der Oper",
där han gav en psykologiskt intressant
belysning av förhållandet mellan den store
företrädaren för "die reine Arie" och det nya
och firade fenomenet på musikens himmel,
Wagner. I novellen "Der Tod des
Klein-bürgers", skildringen av en människa som
under efterkrigstidens inflation bragts till
fattigdom men heroiskt kämpar mot den
smygande döden, är det den säkra psykologien som
tilldrar sig intresset; i berättelsen "Der
Abi-turiententag" är det en virtuos
kriminalpsykologi som dominerar — så långt hade Werfel
i slutet av 1920-talet avlägsnat sig från
expressionismen, som ju tog det bestämdaste avstånd
från all individualpsykologisk
människoskildring. Att Werfel också var mäktig det breda
episka formatet bevisade han redan med
"Barbara oder die Frömmigkeit", en inte
alldeles övertygande gestaltad bildningsroman
som samtidigt ger en de senare decenniernas
österrikiska kulturhistoria. I romanen "Die
Geschwister von Neapel" är greppet
konstnärligt fastare: det är en bok som så långtifrån
är skriven i expressionistisk anda, att den
tvärtom är en milstolpe på Werfels nya väg mot
en realism på klassisk grund. Dess tema är
också klassiskt: den familjedespot, som är
centralpersonen i den livliga och dramatiska
handlingen, har många anfäder särskilt i den
latinska litteraturen.
Werfels rika litterära produktion fram till
annexionen av Österrike, då diktaren tvangs
att gå i landsflykt, omfattar både dramatik,
epik och lyriska dikter av stramt behärskad
form. Sina ämnen hämtade han ur sitt judiska
folks historia — så i det storslaget anlagda
bibliska skådespelet "Der Weg der Verheissung"
och i sitt med visionär kraft gestaltade epos om
Jeremia, "Höret die Stimme". Eller också
hämtade han stoffet ur samtidens tragiska händelse-
681
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
