- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
684

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Diskussion: Artur Lundkvist svarar Ronald Fangen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DISKUSSION

Replik till Ronald Fangen

I sin artikel "Okkupasjonserfaring og
Werge-landarv" i septembernumret av BLM har Ronald
Fangen angripit mig för ett debattinlägg i
Samtid och Framtid förra året. Han tar upp några
lösryckta formuleringar utan att ens antyda
i vilket sammanhang de tillkommit och utan
hänsyn till vad jag egentligen velat ha sagt.
Det var fråga om ett tillbakavisande av Hagar
Olssons överdrivna krav på att författarna inte
skulle nöja sig med att skriva utan genom
handling bli martyrer för sina uppfattningar.
Liksom Hagar Olsson tycks Fangen vilja
från-känna litteraturen en självständig uppgift för
att i stället underordna den andra instanser.
Det är detta saken rör sig om. För min del tror
jag i högsta grad på litteraturens självständiga
uppgift, och skulle jag vilja försvara någon
uppfattning intill martyrskapets gräns skulle
det vara denna.

För övrigt är jag ytterst misstänksam mot all
slags tro och har ingenting till övers för allt
det som så ivrigt framräcks från olika håll till
att tro på. Ingen kan väl alldeles undslippa
trosbehovet och man får se upp så att man inte
bara fördriver det till det omedvetna och blir
offer för det på det sättet. Genom kritisk
vaksamhet bör man dock kunna förhindra att
trosbehovet fixeras vid tillfälliga och alltför
begränsade företeelser. Jag anser alla religiösa,
politiska och statsnationalistiska system för
korrumperade och ingenting att tro på.
Människan själv är i hög grad korrumperad och
man får vara glad om man hos henne kan finna
en liten marginal att hoppas på. Den margi-

nalen framträder bland annat i konsten, i
litteraturen, som för mig framstår som det minst
korrumperade människan frambragt.

Jag vägrar erkänna martyren som något
argument. Martyren kan falla för en dålig sak
såväl som för en god, men han förbättrar ingen
av dem. Han kan bara bidra att ladda upp
saken (den dåliga eller den goda) med känslor
och förvirra förståndet. En i verklig mening
frivillig martyr betraktar jag som en
abnormitet, om han nu överhuvud är möjlig. Och
martyrskap som är resultat av en övermäktig
tvångssituation ser jag som en tragisk olycka,
inte likt Fangen som något slags vinning.
Endast barbariska, i svartaste mening
medeltida förhållanden skapar martyrer. Att den
tiden inte är förbi för länge sen är en ohygglig
skamfläck för mänskligheten.

Fangen talar mycket om att ordet blivit
dyrbart för människor med
ockupationserfarenheter. Men själv tycks han mig slösa med stora
ord i ett ganska högt tonläge. Av artikeln att
döma har ockupationserfarenheten för hans del
endast lett till en fortsatt självdramatisering, en
plattform att predika kristendom ifrån. Nu är
kristendomen i realiteten en psykologisk metod
och som sådan har den visat sig ödesdigert
funktionsoduglig. Har inte kristendomen under
två årtusenden så misslyckats med att förändra
världen att nazismen blivit den senaste
konsekvensen? Det kan väl ändå inte vara
författarna som genom sina underlåtenhetssynder
är närmast ansvariga för samtidens elände!

Artur Lundkvist

684

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free