Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Émile Zola: Les Rougon-Macquart.
Diskussionen om vad som är osedligt eller
inte inom litteraturen är urgammal. Ändå lyckas
varje generation finna något nytt att säga i
saken. Dammigheten som lägrar sig över trettio
år gamla moder är ett intet mot dammet över
vad en eller annan föregående epok funnit
oanständigt att läsa och stoppat i giftskåpet. Och
medan exempelvis kjolvidden, midjekorsetterna
och plymhattarna från Thackerays tid först
blivit vackra och romantiska igen och slutligen
numera finns att se på var och varannan
pariser-modell, så har vi ännu långt kvar till den
livsåskådningsmodell, som i likhet med Thackeray
blir upprörd över att "Die
Wahlverwandt-schaften" sätts i händerna på unga flickor av
god familj. Stormen kring Zolas
"experimentella" romaner nådde också på sin tid
proportioner som vi, vana vid värre, inte har den rätta
förståelsen för. Så mycket uträttade samtidens
indignation i alla fall, att all kritik av Zola
sedan dess varit tvungen att yttra sig om detta
problem. Halva forskarskaran har således sagt,
att han är en god författare ur många
synpunkter, "ehuru gärna obscen", medan den
andra hälften ansett sig böra hävda, att han
visserligen är naturalistisk "men alltid kysk".
Själva frågeställningen är således obligatorisk.
Skakar man nu själv dammet av några
romaner av honom och läser dem, får man inte fullt
samma intryck av att detta är en synpunkt av
väsentlig vikt. Det ligger en fingervisning om
det redan i det faktum, att hela ämnet tar så
ojämnt stor plats i hans böcker, och ibland är
nästan alldeles borta. Kommer man till Zola
från en författare som verkligen är biten av det
sexuella, märker man oundvikligt skillnaden
i atmosfären. Vår egen Stagnelius är ett gott
exempel. Varannan sida i hans produktion
bevisar hur falsk den tesen är, att inte verkligt
god konst kan verka retande, skrev någon
nyligen om honom. Att det sedan hos
Stagnelius faktiskt blir god konst och inte bara
budoarstycken, beror på att han tar saken med
så heligt allvar, utan undanflykter och sliskiga
omskrivningar, som det centrala värde i
tillvaron det var för honom. För Zola åter är det
bara fråga om ett fenomen bland andra, mer
eller mindre naturliga, och han beskriver det
i exakt samma tonfall och med exakt samma
detaljrikedom som han använder för en
vit-varurealisation eller ett grönsaksstånd.
Den grundläggande ambitionen i Zolas
författarskap var ju just detta, att lidelsefritt
och noggrant skildra fenomenen. Vetenskaplig
metod och vetenskapliga resultat var hans
litterära härskri. Och därmed menades ingalunda
någon suspekt och subjektiv kulturvetenskap,
estetik, psykologi eller historia: utan
naturvetenskaperna, de stora och allsmäktiga. Åt
dessa ägnade Zola den sublima och helhjärtade
avgudadyrkan som endast den från
fackkunskaper förskonade lekmannen är mäktig. Det
borde kanske vara lättare för oss än för många
andra generationer att fatta, hur de exakta
forskningarnas mirakel kunde stiga den åt
huvudet, som var nitton år när "Origin of
Species" kom ut. Hur lätt skulle vi inte själva
kunna berusa oss med kvantteorier och
grundämnesförvandlingar, om vi låg åt det hållet
— i varje fall den stora majoritet av oss, som
vet ytterst litet konkret om dessa företeelser!
De gamla alkemisternas önskedröm är ju för
vår tid knappast en dröm längre, och de
sällsammaste perspektiv öppnar sig för oss, när vi
läppjar på en populärvetenskaplig uppsats om
joner och elektroner. Men redan Zola
uppfattade sin tids resultat snarast som magi, en vit
magi som i motsats till den uråldriga svarta
frälste sina utövares själar. Fysikalisk kemi och
kvartersbomber var inte heller så närstående
begrepp för honom som de blivit för oss. Allt
möjligt gott, frihet, broderskap och fjädrande
snälltågsvagnar, skulle tvärtom vetenskapen
med ofelbar kraft komma att ge oss.
Under tiden gav den oss experimentella
romaner. Där visades bindande hur ärftligheten
regerade familjerna och hur inälvorna — hj är-
685
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
