Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
håller, "handlingen kan försiggå i Kina idag.
I Indien imorgon. I Palestina för två tusen år
sedan." Det är en av de eviga konflikterna
inom varje ideell kamp, som här får
symboliseras av namnen Jesus och Barrabas. Folkets
frihetskrav är alltid berättigade, problemet
gäller bara valet av medel för deras
genomdrivande. I Nordahl Griegs drama blir Barrabas
och Jesus rörelsens flygelmän, representanter
för aktivt och passivt motstånd mot imperiets
övervälde. På den ena sidan står således hatet,
äventyrslusten, modet och den
handlingsdugliga styrkan, på den andra mildheten,
medlidandet och kärleken. Med hela sin diktning
har Nordahl Grieg visat, och med sin död
bekräftat, att han står på Barrabas’ sida. Tiden
är inte mogen för frälsaren så länge förtrycket
inte är brutet. Kärlekens pusselspel arbetar
långsamt i jämförelse med hatet. Men ändå,
heter det i en slutreplik, skall den timmen en
gång komma då människorna inte längre ropar
på styrka, mod och manliga bedrifter utan på
godhet och fred. Ännu gör folket klokt när det
väljer Barrabas’ väg.
Skådespelet "Barrabas" kan betraktas som
en förstudie till mästerverket "Nederlaget", där
problemställningen återkommer.
Ungdomsarbetet bär ännu skissens prägel, men röjer en stark
dramatisk kraft. Att det från Borgarskolans
primitiva scen kom att göra en så
utomordentlig verkan berodde främst på det goda grepp
den danske regissören Sam Besekow fått om
det. Det blev ett stycke expressionistisk
20-tals-teater, sådan som man inte fått se på mer än
ett decennium nu. En ridålös scen med en
invecklad trappuppbyggnad, belyst av skarpt
avskärmade strålkastarkäglor, gav underlag åt
styckets väsentligaste scener, de där
folkmassan spelar huvudrollen. Visst var det mycket
oövat folk på scenen, men regin hade dem i sin
hand, och en klar höjdpunkt blev Barrabas’
entréscen där han med ryggen vänd mot
åskådarna river massan med sig genom hård och
klar agitation. Man avläste verkan av hans tal
i de andras ansikten. Det föreföll också alldeles
riktigt att alla var klädda i modern dräkt, inte
i mantlar och togor. Detta var ju en aktuell
frågeställning. Som Barrabas hade Willy Peters
en lyckad kväll, han hade fått kraft och märg
i gestalten. Hans stora kärleksscen med den
unga kvinnan, Inga Landgré, blev kvällens
höjdpunkt n:r 2. Eljest spelades det i första-
plansrollerna förvånansvärt svagt med tanke
på de goda krafter som denna kväll var i elden.
Men kanske blev föreställningen stiltrognast så,
som ett spel mellan regissören, Barrabas och
massan. Claes Hoogland
Medea av Euripides. Botaniska trädgården i
Uppsala.
I samband med doktorspromotionerna i
Uppsala, som avslutar läsåret vid universitetet,
gjordes en festföreställning av Euripides’ "Medea"
i det fria på Botanicums trappa, vilken i
september givits några gånger i repris. Det väldiga
dramat visade sig väl uppburet av den lilla
ensemble som letts av Gunnar Planthaber. Hans
regianvisningar hade tillgodogjorts väl av de
medverkande, framför allt kören vars diktion
var klar. Rytmen i versen, som hördes i
Hjalmar Gullbergs översättning, klingade stringent.
Det arkaiserade spelet hölls måttfullt utan
effekt-sökeri, vilket väl gick samman med
scenbilden — den klassiskt rena fasaden av Desprez.
Medea spelades av Ingegerd Aschan, vars
stämma ljöd vackert i denna krävande roll,
medan Iasons roll utfördes av regissören
formellt mycket säkert. Körens taldisciplin och
enkla men riktiga plastik och särskilt
körleda-rinnan är också värda att nämnas framför de
övriga aktörerna.
Om det kan bli tradition att framföra
dramatik i det fria i Botaniska trädgården i Uppsala
de år som kommer fullföljer man i
universitetsstaden värdiga traditioner från Messenius’ och
Hjärnes tider. Teddy Brunius
Film
Möte vid Ox-oket (The Ox-Bow Incident).
William A. Wellman. Fox.
Walter Van Tilburg Clarks mästerliga
debutroman bygger på en verklig, långtifrån
ovanlig händelse, en lynchning som ägde rum i
Nevada nån gång på 1880-talet, varvid tre
oskyldiga män hängdes som boskapstjuvar.
Boken visar det vilda djuret människan utan
förskönande omskrivningar: hur hon vid minsta
förevändning släpper lös sina kannibalistiska
instinkter, men hur hon gärna därvid intalar
sig att hon gör någonting rättvist och nyttigt.
En av mördarna menar sig handla som god
691
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
