Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sägas att han kände till hennes manus, hennes
översättningar och hennes upplagor bättre än
hon själv, till de båda volymerna efterlämnade
skrifter fogat en kommentar, lika grundlärd
som fint förstående. För den uppmärksamme
läsaren blir denna kommentar en både rolig
och spännande detalj granskning av den del
av den litterära skapelseprocessen som är
tillgänglig för människans yttre sinnen. Den ger
lustiga och ibland förbryllande upplysningar
om de olika berättelsernas tillkomsthistorier,
om manuskriptens öden, om Selma Lagerlöfs
lättsinniga sätt att umgås med rättstavningen
och desslikes med punkt och komma; den talar
om hennes oerhörda arbetsflit och om hennes
stora fordringar på sig själv, vilka gjorde att
hon kunde omarbeta en sak ända upp till
dussinet gånger innan hon blev nöjd med den.
För den som fördjupar sig i hennes ändringar
kan hennes arbete med språket vara mycket
lärorikt, även om det är att beklaga att hon
ibland hellre följde sina vänners råd än litade
på sitt eget omdöme. Denna kommentar är
sådan att den väcker "mersmak", och den
kommer en att med mycket stort intresse se framåt
mot den planerade och utlovade kritiska
upplagan av Selma Lagerlöfs samlade skrifter.
Elisabeth Tykesson
Ljuva plågor
Fritz Thorén: Kärlek. Bonniers 1945. 12: 50.
Colette : Chéri. Översättning från franskan av
Arne Häggqvist. Steinsvik 1945.
8:50.
Det måtte inte vara roligt att vara kvinna
i Sverige, undslapp det en uppriktig utlänning.
De egenartat torftiga relationerna mellan könen
i ett land, där lektiden notoriskt är
osedvanligt kort, återspeglas både direkt och indirekt
i Fritz ThorÉNs nya roman. En så kallad
väninna av den kloka och förstående sorten
låter där hjältinnan veta, att ingen man i
längden står ut med en passionerad och
oreserverat hängiven hustru med ambitionen att vara
makens största tillgång i livet. Hon borde nog
försiktigtvis ha sagt: ingen svensk man. Fritz
Thorén har i tidigare romaner med kuslig
åskådlighet skildrat borgerliga rutinexistenser
och vaneäktenskap, men där var det männen
som bröto sig ut eller försökte göra det. Här
är det alltså kvinnan, och det är svårt att
förtänka henne. Hon lever nämligen i det typiska
svenska normaläktenskapet med en
framgångsrik affärsman, bufflig men vad man kallar
hygglig, som önskar vila sig när han kommer
hem från kontoret. Han vill gärna ha ett
smakfullt prydnadsföremål i sin solida
östermalmsvåning, en presentabel värdinna och en
användbar bridgepartner, och han är villig att hänga
på henne pälsverk och smycken. Men han vill
inte besväras av en människa med emotionella
behov eller andra intressen än hem och barn,
en människa som kanske rentav kräver
omvårdnad, ömhet och intresse för att trivas och
blomma. Och allra minst vill han störa sin
eftermiddagsro med att sätta henne in i sina
egna angelägenheter och intressen. I detta
speciella fall tillkommer det, att mannen är mer
än tjugo år äldre än hustrun, och att denna
närmar sig fyrtioårsåldern.
Fru Elsa vaknar upp ur sin långa dvala, blott
för att kasta sig in i en ny illusion, drömmen
att innan ungdomen flyr sin kos få vara "en
källa för en man". Hennes utbrytartendenser
komma händelsevis att knyta sig till en
filmskribent och kvinnotjusare av allra enklaste
slag — författaren har bestämt gjort den gode
Allan Ljung några streck för tarvlig och flottig.
Men om läsaren ser, att denne sportförförare
gör sig sämre i den högre skolan än i den
lägre, så bekymrar detta inte fru Elsa, som han
under ett alldagligt badortsäventyr skänker den
utlösning och tillfredsställelse hon behöver.
Men så blir äventyret röjt, och genast inställer
sig behovet att efterrationalisera, att även inför
sig själv förgylla upp en banal upplevelse —
något som praktiskt anlagda fransyskor aldrig
skulle hemfalla åt. Men fru Elsa är obotligt
romantisk såsom de flesta svenska kvinnor bli
det i sitt behov att sprida lite skimmer och
glans över den snåla och gråkalla vardag i
vilken männen låter dem leva. Och så kommer
romanen att handla om, hur fru Elsa som
moderlig sjuksköterska, som givmild slöserska
med egna penningmedel, som gränslöst hän-
699
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
