Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
lekshistorier som är rörande, tragikomiska och
nobla utan att fördenskull engagera läsarnas
känslor för hårt. Dessa kärlekshistorier är också
spännande och berättade just på det sätt som
kallas för kultiverat. Knut Jaensson
Höstlig dikt
Fredrik Vetterlund: Gyllne söndag.
Bon-niers 1944. 5: 50.
När Karlfeldt 1895 debuterade var det ingen
som hälsade honom så varmt och
förstående-fullt välkommen som Fredrik Vetterlund, vars
recension — i Ord och Bild tror jag — var ett
litet mästerverk av besjälad karakteristik. Det
är snart femton år sedan Karlfeldt dog, men
Fredrik Vetterlunds lyra har alltjämt inte
förstummats och hans prosastil har nästan samma
svingning som i slutet av förra seklet.
Vetterlunds senaste diktsamling heter "Gyllne
söndag". Titeln hänsyftar på de klara, färgrika
höstdagar, vilka plötsligt efter veckor av dimma
och regn kan bryta in. Det är dagar med klara,
skarpa konturer. Med hög, ren luft. Med
vit-nande himmel och med en och annan försenad
blomma vid vägkanten. Det är denna ålderns
upphöjda klarhet, dessa sällsynta söndagar för
minnet som sätter sin prägel på diktsamlingen.
Det är en gammal man som talar och det
händer att hans vers stapplar och vacklar. Men
även detta vacklande hör liksom samman med
den sena hösten som här fått mycket vackra
uttryck.
Fredrik Vetterlunds värld är befolkad med
skuggor. Nästan alla hans dikter är ägnade åt
bortgångna. Där skymtar en liten flicka som
dog vid tre års ålder. Där finns en pojke som
tog till sjöss och försvann. Där finns milda
kvinnoögon som slocknar för alltid och vänner
som aldrig mera räcker handen till handslag.
Vackrast i samlingen synes mig prosadikterna
vara, vilka anlägga samma vida perspektiv som
den åldrande Turgenjev i sina prosapoem, vilka
spelade en så stor roll för skalderna i vårt land
i Fredrik Vetterlunds ungdom. I den fina
skissen "I allén" ger Vetterlund en självbiografisk
översikt som inte saknar litteraturhistoriskt
värde. Han talar om den djupa andliga oro
med förgängelsefärger och gudaskymning som
han stred mot i det förra seklets sista år. Hur
han själv förmådde övervinna den
vanmaktskänsla som vid denna tid grep så mången
känslig ung man vittnar han om i andra dikter
där han hyllar sitt livs ledstjärnor, våra
romantiska klassiker med Atterbom i spetsen och det
strandrågsgröna Halland, som han tillsammans
med Gustaf Ullman lyriskt kartlade och
besjöng.
Fredrik Vetterlund är själv en romantiker.
Hans största brist som lyriker har varit att
han ej förmått plastiskt och klart utforma sina
motiv. Allmänorden har varit för många. Likaså
de överpoetiska bilderna och symbolerna. Hans
senaste verk lider av samma fel. Men rymden
har blivit högre och luften klarare över hans
marker. Man lyssnar till honom med vördnad.
Hans sinne verkar så friskt, hans värld så klar
och ren. Han talar om det som är förflutet och
hans stämma, hans uttryckssätt, hans bilder är
inte dagens. Men det han minns ur sitt och
andras liv står utanför tidens gång, är
oförgängligt och evigt. Han är den äldste diktare
vi äger som ännu är full av skaparkraft. Det
visar kanske bäst hur äkta och hur starkt
upplevda hans poetiska ledstjärnor är.
Olof Lagercrantz
Fem nya namn
Hugo Wistrand: Minnenas hus. Lindfors 1945.
8:50.
Isaac Albert Græns: Zakarias. Steinsvik
1945. 8: 75.
Erik Dahlqvist: Svartmylla. Norstedts 1945.
8:50.
Olle Länsberg: Restaurant Intim. Steinsvik
1945. 8: 75.
Märta Westblabh: Kolla, fröken!...
Steinsvik 1945. 8:75.
Hugo Wistrand är i motsats till de andra
här omnämnda författarna ingen debutant
— han utgav 1937 romanen "Det blå
fängelset" — men hans namn som författare är
likafullt nytt. Den lilla originella romanen tycks
nämligen ha uppmärksammats i mycket liten
utsträckning, åtminstone av stockholmskritiken.
Wistrands nya framträdande med
novellsamlingen "Minnenas hus" är inte lika intressant
703
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
