Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
läsas som en både roande och elak satir. Inga
Collins’ bok är emellertid inte satirisk, den är
naiv och verkar i mycket som en autentisk
flickdagbok. Stilen har föga styrsel, emellanåt
pratar den slang på ett mycket flickaktigt sätt,
emellanåt är den självupptaget och påfrestande
lyrisk med många utrops- och frågetecken och
många vackra ord, emellanåt blir den pjollrig.
På bokens debetsida stå en allmän omogenhet
och en viss oförmåga att reda upp både
känslosvallet och problemen. På kreditsidan stå
däremot smärre goda iakttagelser, en rad friska
och opretentiösa bilder från en prästgård på
landet och ett skolhushåll i staden, ett
dubbelporträtt av Veras föräldrar och ett samtal
mellan Vera och en sjuk syster. Inga Collins’
författaransikte är ivrigt, ambitiöst och
ungdomligt. Vad som fattas denna debutant är
tydligen åldern, och den kommer ju så
småningom. Elisabeth Tykesson
Folke Fridell: Tack för mig ■— grottekvarn.
Federativ 1945. 6:—.
Författaren till denna bok bidrar rätt ofta
med utmärkta och behjärtade ledarartiklar i
syndikalisttidningen Arbetaren, och hans
debutroman utmärker sig också för en mindre vanlig
klarhet i tankegången och uppläggningen. Den
omspänner en tidsperiod som sträcker sig från
1904 och fram till tiden för spanska
"inbördeskriget", och den första hälften av boken (dess
litterärt bästa parti) berättar i klara och
dramatiska bilder om en småländsk torparpojkes
uppväxt under det oinskränkta patronväldets tid
med allt vad det kunde innebära av
parias-stämpel, grov utsugning och allmän
rättslöshetskänsla. När pojken är tretton år måste han
rymma hemifrån för att klara sig från
uppfostringsanstalten och får plats på en tidsenligt
ohygienisk och livsfarlig textilfabrik i en
småstad som helt domineras av fabriksföretaget.
Den första socialistiska hänförelsen, kampen
mellan fabriksledningen och de socialistiska
agitatorerna vid den första fackföreningens
bildande återges livfullt och övertygande, och
arbetsskildringen verkar genuin. Den sista
fjärdedelen av boken är däremot misslyckad
som roman. Den ger i huvudsak ett starkt
kritiskt, delvis alldeles förträffligt men
otillräckligt genomarbetat referat av den
begynnande splittringen i arbetarrörelsen och fack-
föreningarna, där bestämmanderätten mer och
mer glider över från medlemmarna till valda
förtroendemän, förbundsstyrelser och
sekretariat. Romanens personer kan emellertid inte
bära upp detta perspektiv utan blir av
författaren hänvisade till att ge anekdotmässiga
illustrationer till ett ytterst komplicerat skeende.
Som slutomdöme kan sägas att ett så väldigt
socialt stoff som detta knappast kan behandlas
på 300 sidor utan att både människo- och
miljöskildring blir lidande. Författarens
förutsättningar, både som berättare och social
analytiker, är emellertid så uppenbara att man
med intresse avvaktar hans vidare utveckling.
Erik Lindegren
Kenneth Roberts : Slödder i vapen.
Översättning av Einar Malm och Louis Renner.
Bonniers 1945. 18:—.
"Nordvästpassagens" författare har framlagt
ett nytt prov på sin eminenta förmåga att
levandegöra historia i romanform. Han håller
sig troget till de nordamerikanska staternas
befrielsekrig mot England och tycks ha
outsinliga källor att ösa ur. Tekniken är densamma
som i tidigare böcker — en fritt uppfunnen
figur i underordnad ställning men med utsikt på
en historisk person, i detta fall general Arnolds,
vars av allt att döma något skamfilade gestalt
Roberts gör sitt bästa för att framställa i en
fördelaktigare dager. Som vanligt är tids- och
lokalfärgerna kraftigt pålagda,
händelseförloppet bitvis spännande och figurerna
tillräckligt trovärdiga för att inte sätta sig i halsen
på läsaren. Med sina 721 sidor bör "Slödder
i vapen" vara en av höstens bättre bitar för de
verkligt läshungriga att hugga tänderna i. Den
stör varken matsmältningen eller sömnen.
Thure Nyman
Sinclair Lewis: Gideon Planish. Översättning
av Göran Salander. Norstedts
1945. 11:50.
Satirikern Sinclair Lewis i högsta form är
onekligen en tillgång för Amerika, och i denna
bok är han det. Den är en ytterst givande
utflykt i det amerikanska föreningsväsendets och
filantropiens djungler, där skatteflykt och
hemlig fascism frodas, och där bromsarna av
regeringens reformpolitik idogt sysslar med att
lägga ut idealistiska rökridåer för att vilseleda
715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
