- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
731

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Karin Stjernholm: Persika och påfågel. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PERSIKA OCH PÅFÅGEL

till om. Varför skulle hon alltid behöva
sysselsätta sig med sådana triviala saker?) Efter
kaffet hade de gått ute i trädgården. Det måste
ha regnat tidigare på dagen, ty gångarna var
våta så att jorden hängde kvar på skorna —
och det doftade myckta starkt av gräs. Men
himlen var blå och det var en vacker
solnedgång.

— Jag bad honom komma till vår bjudning.
Var det inte nästa fredag vi hade bestämt?

— Jo, svarade hon. Ville han?

— Ja, han kommer. Var det bra?

— Ja, det var bra.

Han kommer inte att känna igen mig, sade
hon till sig själv. Så som jag har förändrat
mig. Hon hade tänkt på det många gånger. De
skulle träffas igen och han skulle säga: Vad
du är olik dig, Lilian. Densamma och ändå inte
densamma. Du måste ha gått igenom mycket.
(Man måste gå igenom mycket för att få en
själ.) Den gröna, av taft, skulle passa. Men
varför var inte den nya korsetten färdig? Korsetter
blev aldrig färdiga, och när de äntligen kom
dög de inte. Herregud, snart kanske man kan
få dem från Bryssel igen! Där borta under
Dorothy Perkinsrosorna ...

— Vi kommer inte att kunna vara i
trädgården! utbrast hon plötsligt. De kommer att
ställa sig vid staketet allihop!

— Men spelar det någon roll?

— Du menar väl inte att vi skulle sitta här
beglodda av folk. Som i Versailles!

— För resten, sade han begrundande, kan
jag inte förstå varför du aldrig talar med dem.

— Vem vem?

— Polskorna. Det var ju dem vi talade om.

Ja visst, polskorna. Det var dem de hade

talat om.

— Nej, det vill jag inte. Det är farligt.
Börjar man prata med dem skulle de hänga här
alltid. Det är precis som med gråsparvarna.
Skulle du tycka om att ha dem hängande här
alltid?

— Nej, bevare oss väl. Han tog upp sin
näsduk och borstade några smulor från rockärmen.

Hon var ute i den dallrande mängden av
nebulosor under pergolan igen.

— Alla människor är naturligtvis utledsna
på vildand... Men det finns faktiskt ingenting
annat...

— Man skulle kanske kunna sätta upp ett
plank... Han gjorde en modell med hjälp av
tidningen mellan rosorna och fruktskålen.
Provisoriskt ...

— Ja, sade hon ivrigt.

— Men lönar det sig? Är det någon idé? Vi
kan inte göra det bara för en enda kväll...
Kan du inte ta reda på hur länge de skall
stanna här ...

Hennes min blev uttråkad och trist igen.

— Fråga någon av dem, föreslog han. Du
kan ju ta med dig någonting till dem.

— Men de har gått nu, invände hon.

— Nej, sade han, där sitter en, alldeles vid
stängslet. Det passar bra. Det går lättvindigare
när det bara är en.

— Men de förstår ju inte svenska...

— Försök med franska ... Eller tyska för
resten. Tyska kan hon nog.

Hon tvekade.

— Så fånigt, mumlade hon för sig själv. De
vet naturligtvis ingenting. Vad skall jag ta?
undrade hon och såg misslynt ner på bordet.

Han räckte henne ett fat med kakor.

— Ta det där. De tycker säkert om allting.
Var lite vänlig mot henne, lade han till.

Hon svarade inte utan tog fatet och gick
långsamt över gräset. Det var ännu vått av dagg.
Hon kunde känna det svalkande och mjukt mot
anklarna. Efter henne bildades ett mörkt spår
över den välansade gräsmattan. Hon gick
långsamt och motvilligt och bar fatet en bit framför
sig. Ett halvmoget äpple rasslade ner genom
lövverket i ett träd bakom henne och slog med
en duns mot marken. Hon ryckte till som om
hon hade blivit rädd och stannade och vände

731

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free