- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
736

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Karin Stjernholm: Persika och påfågel. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARIN STJERNHOLM

ryggarna och axlarna. Vi böjde oss fram och
åt av snön från ryggen på den som gick
framför oss...

Flickan gjorde en liten paus och såg på
påfågeln igen. Sedan fäste hon sina sorgsna
ögon på Lilian, två grumliga, döda pärlor i ett
ansikte som liknade en grå pappersmask.

— Till slut blev vi sjuka, både Ari och jag.
Men då var engelsmännen redan på väg. Vi
visste att det inte skulle dröja länge innan de
kom. Vi låg i olika rum. Men varje dag gick
jag för att hälsa på Ari. Jag kunde knappast
gå utan gick och raglade. Men hon var ännu
sämre och kunde inte alls stiga upp, så därför
var det jag som gick till henne... Det fanns
inte något vatten i hela lägret då och vi fick
ingenting att dricka fast vi bad och tiggde. Vi
hade mycket hög feber. Ibland gick jag ut och
drack ur en liten göl som de brukade tvätta
liken i... Några dagar var jag så sjuk att jag
inte kunde gå upp. Jag låg ovanpå en död i två
dagar, jag kunde inte flytta mig och det var
ingen som brydde sig om att hjälpa mig. När
jag blev bättre fick jag höra att engelsmännen
var där. Jag kröp på alla fyra till Ari för att
tala om för henne att vi var fria. Men när jag
kom in i salen där hon låg sa de till mig: Hon
är just död.

Lilian reste sig upp på knä.

— Entsetzlich, viskade hon. Schrecklich.

Men fanns det inga andra ord?

De vita läpparna darrade lite, mycket lite,
nästan omärkligt.

— Jag tänkte att det hade varit lika bra om
jag hade dött också. Det var så många som
dog. De låg i stora pyramider. Man kunde
inte se vad det var först. Men när man kom
närmare såg man att det stack ut långa tunna
fötter och händer ur pyramiderna. Det var lik
alltsammans... Men nu är jag här. Och jag
är ändå glad för att jag inte är död. Det känns
skönt att vara här där levande har bott... Jag
talar som en diktare, lade hon till. Ni förstår

mig säkert inte. Men det är bra. Jag vill inte
att ni förstår mig ...

Medan Lilian gick tillbaka över gräsmattan,
med släpande fötter för att hålla kvar tofflorna,
tänkte hon: Det är som om jag hade ett berg
över mig... Jag skulle vilja göra någonting
för henne. (Men bara hon inte talar om för de
andra att hon fick kakor, så att de kommer att
stå och hänga här i morgon hela bunten.) Ge
henne något. Tofflorna hade säkert varit för
små, så det hade inte varit någon idé. Eller
göra någonting annat... Men vad i hela
världen skulle det vara?

— Nå? Jes stod i dörren till biblioteket och
stoppade sin pipa. Han hade tidningen
nerstucken i fickan. Hur länge stannar de här?

Hon svarade inte utan ryckte bara på axlarna
och gick förbi honom in i rummet.

— Visste hon det inte?

— Å! utbrast hon. Det var så outhärdligt.
Så fruktansvärt.

Entsetzlich. Schrecklich. Varför kunde man
inte uttrycka det?

— Jag vet att jag inte kommer att kunna
sova i natt.

— Men vad var det? frågade han.

Hon talade gällt och upphetsat. Det lät som
i en kyrka där murarna ger eko.

— Hon berättade så mycket. Jag ville inte
höra på. (Man kan verkligen inte begära att
folk skall höra på sådant där.) Men jag måste.

— Det har ju stått en hel del i tidningarna
om det, sade han. Man är van vid det nu. Inte
sant? Det är gammalt.

— Men jag brukar aldrig läsa det. Det
upprör mig så. Jag måste ha ett pulver. Har du ett
pulver?

Han suckade och vände sig om.

— Du skulle inte ta så mycket medicin. Det
är inte bra.

— Men jag måste.

Hon hällde upp ett pulver i ett glas och sj önk

736

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0752.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free