Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Åke Janzon: Introduktion till E. M. Forster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE JANZON
grundprinciper. Hans tendens till
melodramatisk tillspetsning jävar inte detta påstående, ty
de melodramatiska momenten är enbart led
i kompositionen. Han har heller ingenting av
Wells’ entusiasm för den moderna
civilisation, som naturvetenskapen lagt grunden till.
Han har ingenderas vitalitet.
"Nyfikenhet är en av de lägsta av mänskliga
egenskaper." Med denna Forsters egen något
överdrivna tes kan man sammanfatta hans
inställning till "edwardianerna". Skall man då
i stället räkna honom till "georgianerna"?
Visserligen var Forster redan färdig som
konstnär ett decennium tidigare än Lawrence, Joyce
och Virginia Woolf, men till födelseåret (1879)
är han inte mycket äldre, och om man vill
ånge dessa författares intentioner som ett
avsiktligt övergivande av miljöskildringen för
miljöskildringens egen skull, en minskning av
intresset för maskinålderns ytliga fenomen och
i stället en stark inriktning på utforskandet
och inventeringen av själslivets rikedomar,
måste man väl säga att Forster står dem ganska
nära. Han står dem nära också genom
tendenserna till symbolism och användandet av
ledmotiv, och det är tänkbart att han
härvidlag haft ett visst inflytande på åtminstone
Virginia Woolf. Rent personligt liknar han
både henne och Lawrence i sin enorma, nästan
feminina sensibilitet för kontakten mellan
människor. Å andra sidan måste framhållas
att den universella inventeringen av själslivet
inte i första hand är Forsters mål — hans tema
är begränsat till gemenskapens problem, till
de personliga relationernas konfliktvärld och
någon gång vidgat till att omfatta spänningen
mellan det privata och det politiska.
Medvetandets ström i dess helhet, så som det
exploaterats av Joyce eller Marcel Proust, är
ett alldeles för gigantiskt ämne och ett
omöjligt — för en författare både så föga
egocen-trisk och med så begränsat intresse för den
yttre verkligheten som E. M. Forster. I formellt
avseende är också en viktig skillnad att
observera: "georgianerna" överger mer eller mindre
slutgiltigt ett av de få fasta element som gör
en bok till en roman: intrigen. Man kan ju
knappast tala om intrig i "Women in Love",
"To the Lighthouse" eller "A Portrait of the
Artist as a Young Man". Formproblemet
upphörde ju därför inte att intressera dessa
författare, men de sökte andra lösningar —
experiment som kulminerade i den skolastiska
arkitekturen i "Ulysses". För Forster däremot är
"the plot" lika väsentlig som den var för Henry
James eller Meredith, ja, nästan lika väsentlig
som för en dramatiker. Hans tidigaste
romaner har också rätt mycket av strukturen i en
komedi.
När Forster angav Henry James’
begränsning, var han naturligtvis medveten om den
styrka, som kunde vara förenad med denna
begränsning: enhetens styrka. James’ bekanta
pläderande för aspektens enhet och formens
enhet i romanen har inte varit utan betydelse
för Forster. Även hos Forster är de agerande
personerna relativt få. Men det förekommer
aldrig några bipersoner — är en person väl
introducerad, kan man vara övertygad om att
hans plats i intrigen kommer att utnyttjas till
det yttersta. James’ enhetssträvan når
emellertid sin utlösning i själva intrigen, Forsters har
en vidare basis. "To see life steadily and to
see it whole" lyder en till leda upprepad devis
hos Matthew Arnold. För att åstadkomma den
syntes, som den frasen möjligen kan innebära,
måste man vara något av en dialektiker, och
även om det händelsevis skulle vara överdrift
att så som skett kalla E. M. Forster Englands
störste nu levande författare, så är det i varje
fall ingen överdrift att kalla honom den
förnämste dialektikern bland Englands
romanförfattare. I hans första romaner och novellerna
i samlingarna "The Celestial Omnibus" (1911)
och "The Eternal Moment" (1928) utvecklas
spänningen mellan konvention och instinkt,
750
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
