Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Åke Janzon: Introduktion till E. M. Forster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRODUKTION TILL E. M. FORSTER
mellan snobberi och impulsivitet, eller i mera
förtunnade termer mellan civilisation och natur.
I fint varierad expansion står slutligen striden
mellan :’the prose" och "the passion". "Prosan"
är det outvecklade hjärtats värld i London,
Sawston eller Chandrapore med tomhet och
panik i centrum, den värld där endast
framgång räknas, där viljan råder och mynten
gäller, där fördomar är mer värda än känslor
— därför att känslorna är så oklara — där
gott uppförande är viktigare än kärlek, en
värld där skönheten dör och den goda smaken
härskar. Och "lidelsen" — den finner man i
studentårens Cambridge, i den vitala gracen
och spontaneiteten i Grekland och Toscana, hos
levande människor som Margaret Schlegel i
"Howards End" eller Dr. Aziz i "A Passage
to India", hos överkänsliga naturer som Rickie
eller hos oövervinneliga naturbarn som Gino
Carella eller Stephen Woonham. Syntesen
mellan "prosan och lidelsen" representeras av
desillusionerade intelligenser som Mr. Fielding
eller omedvetna mystiker som Mrs. Moore.
Men syntesen ligger också i själva stilen, denna
utsökt pregnanta stil, som förenar det
extremaste allvar med den extremaste spiritualitet,
en stil där patos aldrig blir riktigt patetiskt
och där ironien lätt får en lyrisk biton —
stildrag som möjligen kan förklara, att kritiker
har förebrått författaren hans "refusal to be
great". På svenska skulle man väl uttrycka det
annorlunda, förslagsvis "Det finns ingenting
genialiskt hos E. M. Forster". Men geni är blott
en term i beundran, och instinkten säger en
nästan, att andras beundran inte är något
tilldragande för en författare som, om han
överhuvud vill vara en profet, helt visst vill vara
förtrolighetens profet.
#
Den första romanen, "Where Ängels Fear to
Tread" (1905), är till en början historien om
en ung flicka som gift in sig i societeten i
E. M. FORSTER
staden Sawston, där hon inte passar in. Hon
har nyss blivit änka och hennes mans
släktingar skickar henne, eftersom de finner henne
vulgär, på en bildningsfärd till Italien. Det
blir en ödesdiger resa, ty under sydliga himlars
förtrollning får hon idén att gifta sig med en
person, som inte bara är italienare utan därtill
son till en tandläkare. Så långt är berättelsen
en trivial salongskomedi med den egentliga
scenen i England, fast händelserna utspelas
i Italien. Dit flyttas emellertid scenen, när den
indignerade svärmodern skickar sin son Philip
för att förhindra det olämpliga giftermålet.
Han kommer emellertid för sent och
återvänder till England med krossade illusioner efter
den alltför hårdhänta konfrontationen med sitt
förut så högt älskade Italien — han är en av
dessa alltför intellektuella och alltför ensidigt
entusiastiska kulturdyrkare, som Forster sällan
försummar att introducera i sina tidiga roma-
751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
