Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Margit Abenius: Idéroman om människans värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
IDEROMAN OM MANNISKANS
VÄRDIGHET
I Lars Ahlins idéroman "Min död är min"
heter det om en liten pojke, som inte spelar
någon större roll i berättelsen men som kunde
tänkas vara ett porträtt av författaren som
barn: "Det var första gången medkänslan
fyllde honom med hela sin förfärande smärta,
då jaget inte längre frågar efter vad som är
bäst för det självt, utan då det binds vid ett
annat jag och följer detta oavsett vart det bär."
Denna överstarka medkänsla och smärtfulla
inlevelse är ett av de mest karakteristiska
dragen i Lars Ahlins rika utrustning som
diktare. Hans författarskap betecknar något
verk-ligt nytt i vår litteratur. I olikhet med den
föregående generationens författare är han inte
i första hand stilist, tar inte sin utgångspunkt
i formen: hans språk bygger snarast på
jour-nalism, rentav veckopress ibland; den lär (enligt
svar på en tidningsenquëte) ha förlösts av den
amerikanska standardprosan i Thorsten
Jonssons tappning, men "innehållets" skapande hetta
slår igenom det färglösa språket, blir till lyriskt
skimmer, patos, intellektuell slagkraft.
Naturligtvis skriver Lars Ahlin som alla bättre
författare om det egna, men hans begåvning är
inte som hos så många av föregångarna
självbiografisk i trång mening; han spelar i stället
ut en mångfasetterad problematik i olikartade
gestalter (urtyp: Dostojevskij). Man kunde
säga att Lars Ahlins begåvning är av större
Lars Ahlin: Min död är min. Tiden 1945. 12:50.
format än den föregående
författargenerationens, större därför att hos honom arbetar
den djupt mänskliga paradoxen, det goetheska
"Stirb und werde!", det frödingska "Var den
du icke är!", just detta som i sina icke
förkrympta former ger dikten allmängiltighet och
bredd, men den är samtidigt vanskligare och
riskablare, därför att han inte alltid rör sig på
det verkligas och realt erfarnas trygga mark
utan i själarnas vikande dunkel och idéernas
rike, på de branter och i de djup där det kan
bli livsfarligt om man inte förmår skilja på
sant och falskt. I Ahlins debut, den sjudande
intelligenta men ytterst osovrade "Tåbb med
Manifestet", intonerades många teman. Sedan
kom de fascinerande novellerna med deras
sensibla inlevelse i de mest olikartade själslägen
och individualiteter.
"Min död är min", som är en idéroman om
religiösa och moraliska problem, innebär trots
ojämnheterna ett stort steg framåt på banan.
Temat är människans förnedring och
människans värdighet, hennes dunkla behov av
värdighet, hennes solklara rätt att leva ett
värdigt liv. Det är framför allt i två personer
som författaren har sökt ge sina idéer kött
och blod — den norrländske agenten Sylvan,
kallad Sidensvansen, och en ung man som går
under beteckningen "pojken" och som står
i en egendomlig relation till den förstnämnde.
Sylvan är en i grund misslyckad: hans hustru
768
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
