Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Margit Abenius: Idéroman om människans värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
svårmod och hopplöshet, men också äckel för
det löjliga, det kroppsligt och andligt vidriga.
Hela tiden strävar han dock efter mjuk kontakt
med vardagen — midsommarnattspartiet med
barnen handlar om detta — och framför allt
med den blivande hustrun. "Pojken", som
också är en misslyckad, ville bli skulptör men
dög inte, fick bli gravvårdsristare i stället och
gömde sin skam på kyrkogårdar. Han säger om
sig själv att han blev "änkförgiftad"; änkornas
och de vanlottades kristendom smög sig in
i hans fibrer, men han var för omoget vek för
den paradoxala tron, och för osann som
människa; det finns mycken teatralisk högfärd
i hans frälsta trosnit, något som Sylvan med
hånets bitande vapen avslöjar. Frisk känner sig
pojken först sedan han befriat sig från
konstnärsnaturens vämjelse för det fula och löjliga,
inkarnerat i den så kallade Tumör-Amandas
makabra gestalt. I hög extas skriver han en dikt
där han tar farväl av "pojkens knutna näve"
och åkallar den skapande gud i höjden och
i djupet, utan vilken han vore en "harpunerad
val" som måste omkomma i sitt eget blod.
"Min död är min" är ett verk av sådan hetta
och besatthet att det vore orimligt att fordra
att det på samma gång skall vara avklarnat
och utmejslat. Ahlin har svårt att tygla sitt
patos: människorna antingen "skriker" eller
"viskar", vilket blir påfrestande 478 sidor
igenom. Eller kanske beror de fatala
anförings-verben bara på slarv; i så fall borde de ha
kunnat bortarbetas genom en revision före
tryckningen. Somliga episoder är rätt löst
knutna till helheten. Vad exempelvis de bråkiga
bondfångarnas larmande och utdragna samtal
tjänar för syftemål är anmälaren fördolt. De
erotiska scenerna är för grälla i färgen, på
något vis för cerebrala och inte alltid
övertygande. Man kan överhuvudtaget känna sig
lite fundersam angående bokens varaktighet —
det genomarbetade brukar ha större slitstyrka
än det spontana. Men nog finns här rike-
dom. Motiven väller fram i slösande
överdåd, med en fantasistyrka, levande intelligens
och egenart som är ovanliga. Om man ibland
hos Ahlin saknar det erfarnas dyrbara fullton,
så finns här å andra sidan en intuition som
lodar djupt, glimtar av verklig vishet. Nämner
man Bellman, Fröding, Hjalmar Bergman, så
är det inte för att nedtynga den unge
författaren med höga förebilders namn utan för att
uttrycka hur svensk denna begåvning verkar.
Själva den svenska doften finns här, särskilt
i det tjusande, barnsliga kapitlet om
midsommaren — glitter över granris, en ljusets
strålflod som på något sätt går fram både inom och
utom människan. Och originaliteten har alltid
likar och fränder, medan den kufiske endast
liknar sig själv.
Sedan kommer frågan hur man skall ställa
sig till bokens idéer om förnedring och
värdighet, skuld och nåd. För Sylvan,
familjeförsörjaren, den praktiske, går befrielsevägen
inåt, för pojken, konstnär, fanatiker och
ytterlighetsmänniska, går den utåt, och det är
symboliskt att de två vägarna korsar
varandra. Det torde ligga en psykologisk sanning
— inte bara teologi — i detta att gränsen,
vändpunkten uppnår man inte genom
resonemang eller helt och hållet medveten strävan.
Det måste också vara krafter som griper tag
i en, människor, händelser eller annat. Vad man
sedan vill kalla denna kraft är kanske mindre
viktigt, om än ej oviktigt. Om bokens levande
idéer stelnar till en lära, att så måste det alltid
vara, så här blir man salig, då är det tid att
dra öronen åt sig. Men jag kan inte se att den
känslige, rörlige, nästan oroande dynamiske
Ahlin råkat ut för någon sådan fastlåsning.
Han har talat i de lyttas och haltas och
misslyckades namn och gjort det med imponerande
kraft. Sylvan knäckte sig på hustrun Olga.
Reformatorer, hjältar och verklighetens
om-danare, måste — det blir hans visshet —
alltid själva misslyckas, så att de icke krossar de
770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
