Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Samuel Johnson: Rasselas, Prince of
Abis-sinia. London 1759.
För icke-engelsraän är ju den beundran en
smula gåtfull som likt en atmosfär omgivit och
omger den översittartvärsäkre d:r Johnson.
Nästan egendomligare är det att se hur en
liknande gloria omvärver hans enda
romanförsök, ännu i modern tid. G. K. Chesterton och
Hilaire Belloc hörde till verkets apologeter, om
inte rentav till dem som böjde sitt huvud i
vördnad inför den johnsonska visdomen; och
det är kanske inte ägnat att förvåna någon.
Man kan misstänka att det för dem var nog att
den förskräcklige Voltaire hade producerat sig
i samma ämne enligt sin smak. Men "Rasselas"
finner säkert många hängivna anhängare i den
dag som är bland alla som är knutna vid den
engelska litteraturens tradition i sitt sätt att se
på det skrivna ordet. För dem är denna
moraliserande allegori en av sanning skönt gnistrande
färgspringbrunn.
Tillsammans med andra abessinska
kungaättlingar är den unge Rasselas (namnet Ras
Sela hade Johnson hittat i en reseskildring)
hänvisad att tillbringa sina uppväxtår i ett
palats i en rik och naturskön dal i Amhara.
Här är man helt isolerad från yttervärlden,
i syfte att njuta ett liv som är fyllt av nöjen
och fritt från sorg. Det är bara Rasselas som
inte är lycklig: han har anlag för reflexion.
När han är som mest uttråkad, får han höra
talas om yttervärlden, grips av en våldsam lust
att själv se det elände som man skildrar för
honom och beslutar att fly. Han vill välja sitt
liv. Tillsammans med sin syster Nekayah,
hennes kammarjungfru Pekuah och den vittbefarne
poeten Imlac beger han sig ut i världen genom
en tunnel som de har borrat genom bergen.
Den första läxan Rasselas får lära sig är
fåfängligheten av aldrig så visa levnadsregler.
Han börjar med att studera livet bland
nöjes-lystna unga män, finner deras liv förvirrat,
lågt, dumt och hållningslöst, serverar dem en
moralkaka och blir utskrattad. Därnäst träffar
han en filosof som prisar lyckan i att låta
förnuft och tålamod kuva lidelserna; några dagar
senare är den vise nedbruten och förkrossad av
sin dotters död. Rasselas söker upp en eremit
vid Nilen; under vägen slår några herdar hål
på hans illusioner om den pastorala idyllen; en
annan man berättar att han är hotad till livet
för sin rikedoms skull; och eremiten visar sig
ha beslutat att återvända till den värld han för
femton år sedan så gärna lämnade. Så
förklarar en lärd man hela lyckoproblemet med
ett visdomsord: bara den levnadskonst som är
förenlig med naturen kan göra människan
lycklig. Den barska johnsonska humorn sticker
ett ögonblick upp sitt huvud:
"Att leva i enlighet med naturen är: att alltid
handla med tillbörlig hänsyn till vad som är lämpligt
på grund av orsakers och verkningars relationer och
egenskaper; att vara ense med den universella
lyckans stora och oföränderliga mönster; att samverka
med de allmänna anlagen och tendenserna hos
tingens nuvarande ordning."
Prinsen fann snart att detta var en av de vise män,
vilka han komme att förstå allt mindre, ju längre han
hörde på. Han bugade sig därför och förblev tyst, och
filosofen, som antog att han var tillfredsställd och de
andra besegrade, steg upp och avlägsnade sig med
minen hos en man som hade samverkat med tingens
nuvarande ordning.
Det var nu en min som knappast var
främmande för Johnson själv; han hörde inte till de
dunkla, men desto mer till dem som avgav
förkrossande säkra slutomdömen i en diskussion.
Det är dock troligt att självironien här är
kostligt omedveten. — Men för att återgå till
Rasselas:
Efter dessa erfarenheter beslutar prinsen och
hans syster att dela upp observationsarbetet
emellan sig: Rasselas skall röra sig i
samhällets högsta lager, Nekayah en smula därunder.
På så sätt skall man väl få tag i någon som vet
vad lycka är. (Bägge är, jämte d:r Johnson,
övertygade om att det inte är lönt att söka
bland de fattiga.) Men hovliv och familjeliv,
maktkamp och borgarvardag, politik och äkten-
772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
