Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
tränga det mörka och ohyggliga i soldatens
hantverk eller övervinna det i en trotsig
kavaljersgest. Dit hör denna omsider hitkomna
komedi; Læstadius karakteriserar den ej illa
som ett glittrande broderi på mörk botten.
Men tilläggas kan då, att det sannerligen inte
är något dåligt broderi, sin egenskap av militär
nyttokonst och den långa Broadwaysuccén till
trots. I studions framförande lyser det i idel
festliga färger, från enkel men effektiv komik
till fin mänsklig förståelse. Författaren lär
egentligen vara filmman. Få skådespel ha dock
mindre av filmens rapsodiska teknik. Det är så
fast och följdriktigt slutet i var scen och akt,
att den kräsnaste teaterman av gamla skolan
måste glädjas. Så mycket tydligare märks var
författaren hållit hus under kriget. Han återger
con amore de skiftande blomster, som han
plockat hos luckornas slagfärdiga lustigkurrar.
Motivet: till en sjukhusavdelning i Burma
— med representanter för U. S. A. och
imperiets alla delar — kommer en dödsdömd
patient, som själv dock känner sig frisk.
Otillgänglig och i harnesk mot yttervärlden har han
alltid varit — han är skotsk proletär. Men nu
får han för första gången uppleva
kamratskapets värme, och kapitulerar. När han får
reda på sitt öde, och att kamraterna känt till
det, får hans misantropi recidiv, men besegras
ånyo, nu med brutal ärlighet. En sjuksköterska
är med och har sin viktiga roll som kvinna
och drömmen om kvinnan.
Det som hemförde segern på Stadsteatern,
ty en stor seger blev det, var det utmärkta
samspelet mellan utmärkta individuella
prestationer i kamratensemblen; främst Håkan
Jahnberg som dess förste talesman, fantastiskt äkta
och underhållande på en gång, en av hans bästa
prestationer, och där bakom hela raden: Nils
Fritz’ australiske boxare, Harry Ahlins kostlige
engelske krögare, Herman Ahlsells lille
fot-sprättande ny-zeeländare och Bertil Anderbergs
basutoneger. Det är visst sjunde eller åttonde
negern, som Anderberg gör på teatern, men
den här gången var typen fullständigt ny,
dråplig och rörande, oemotståndlig. Egendomligt
nog lyckades Yngve Nordwall inte
tillnärmelsevis så bra i huvudrollen, som man dock tycker
skulle legat mycket väl till för denne annars
utmärkte skådespelare. Hans benägenhet att
markera spelade honom dena gång ett spratt,
strävheten blev för outrerad. Hälften hade gjort
större effekt. Eller var det verkligen så att
rollen ej kunnat fånga hans intresse? —
måhända emedan den legat hans naturliga typ
alltför nära. Ebbe Lindé
Film
Blod och eld. Anders Henrikson. Europa
Film.
Jag anställde i förra numret några
betraktelser över de svenska författarna och filmen,
beklagande att så många lämnar ut sina verk
till förbilligade filmupplagor eller som
manuskriptförfattare sänker sig ned till filmens
massproducerande nivå i stället för att hävda sina
smakideal och sin intellektuella redlighet. Man
kunde inte önska sig ett bättre
åskådningsmaterial till denna farliga begreppsförvirring
och — jag tvekar inte att använda ordet —
korruption än filmen "Blod och eld", vilken av
eljest fordringsfulla kritiker betecknats som
toppen av den svenska produktionen detta år.
"Blod och eld" är författad direkt för filmen
av en av våra bästa lyriker och subtilaste
kritiker, Bertil Malmberg, men den är en
följetongshistoria som på ett otillbörligt sätt
utnyttjar religionens good-will för ett rent raffel
utan spår av psykologisk fördjupning.
Frälsningsarméns beundransvärda sociala arbete
fick utgöra täckning för pekoralet "Anna
Lans", som blev en massiv publiksuccé, och
här har den ånyo blandats in i en spekulation
i biopublikens godtrogenhet och böjelse för
starka effekter. En adjutant i Frälsningsarmén
är en tvivlande Tomas som då han inför
församlingen kämpar den avgörande kampen med
sin vantro får sig tillsänd som uppenbarelse
från Gud en sköka. Han inbillar sig vara kallad
att frälsa henne mem upptäcker snart att hans
intresse för henne är av mera kroppslig art.
Han lämnar armén, drar upp henne ur dyn,
varpå en vacker, helt profan kärlekshistoria
spirar. Men så dyker flickans f. d. sutenör upp
och ger hennes nye kavaljer en smocka så han
tappar minnet och måste läggas in på sjukhus.
Under tiden enrolleras hon i Frälsningsarmén,
och det är nu hennes tur att söka leda honom
tillbaka till Gud. Innan man kommit så långt
uppträder emellertid ånyo sutenören på arenan
och lockar genom sin satanism flickan åter till
hennes ursprungliga hantering. Hennes älskade
779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
