- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
781

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Teater och film

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATER OCH FILM

som Raskolnikov är som vanligt bunden —
men det gör sig bra här: han illuderar
ynglingens ångest och förtvivlan. — Dekoren är
den bästa svensk film presterat på många år. —
Manuskriptet — av Bertil Malmberg och Sven
Stolpe — är klart och logiskt; man har svårt
att tro, att det är samme Malmberg som rört
ihop "Blod och eld". Jan Olof Olsson-

Segraren. Zoltan Körda. Columbia.

"Segraren" är en krigsfilm, men en ovanlig
sådan. Den kännetecknas inte av heroism,
äventyrsstämning och epik. Den är ett stycke sluten
dramatik och har nästan formen av ett
kammarspel. En rysk soldat jämte en
partisankvinna är instängda i en fabrikskällare
tillsammans med ett band tyskar (det skall vara
ungefär vid tiden för Stalingrad). Mellan de
båda sidorna pågår en tvekamp, som
huvudsakligen utspelar sig på det psykiska planet.
Det gäller för ryssen att pressa ut viktiga
upplysningar ur tyskarna; för dem gäller det att
övertyga ryssen om att de alla vinner på att
komma ut ur den igenrasade källaren. Ryssen
har endast en sak att frukta och att kämpa
emot: sömnen. Tyskarna har att kämpa mot
något värre, hysterien, som ligger och lurar
under deras disciplinerade stramhet. Några av
dem tappar också masken, och en deserterar.
Slutligen grävs de alla ut sedan både den ryske
soldaten och den tyske officeren under
upphetsningen råkat avslöja sina respektive militära
hemligheter. Det är sovjetarmén, som gräver ut
dem, och alltså har den ryske soldaten segrat.

Allt detta är gjort med en utomordentlig
intensitet, med obeveklig logik och med en
amerikansk stringens och knapphet. Medlen
är små men effektiva: "Segraren" har blivit
en krigsfilm av konstnärligt format med
människor och deras konflikter i första planet.
Den är överdådigt skickligt iscensatt av den
angloamerikanske ungraren Zoltan Körda, som
gjorde fjolårets "Sahara". Jan Olof Olssön

Uppgörelsen vid Waterloo Road (Waterloo

Road). Sidney Gilliat. Gainsborough.

Ett sympatiskt drag hos engelsk film är att
den så gärna väljer figurer och miljöer ur den
lägre medel- eller arbetarklassen och skildrar
dem med såvitt man förstår stark
verklighetstrohet. Därigenom möter man huvuddelen av
biografpubliken på dess egen mark i stället för

att söva den med lyckodrömmar och kitschig
elegans. Waterloo Road ligger nära Waterloo
Station, dess halvproletära invånares värld
behärskas av den väldiga bangården och tågen
som kommer och går. En typisk fransk
filmmiljö alltså, men hur engelskt är den inte
befolkad med sitt kvinnoregemente och sina
hunsade äkta män som tar skadan igen på
puben, sina charmlösa men ändå så riktiga
familjescener runt köksbordet och sina
ungdomar med kärlekssorger och
bosättningsproblem! Någon kollektivskildring blir det dock
inte utan ett kort, snabbt och mycket
spännande händelseförlopp utmed ett spår. En
nygift soldat oroas av rapporter hemifrån om
hustrun och en ökänd kvinnotjusare, han tar
bondpermission, och med militärpolisen hela
tiden i hälarna jagar han rätt på flickan och
förföraren. Kulmen blir ett fruktansvärt
slagsmål under det bomberna regnar över
grannskapet och eldsvådorna rasar. Sedan blir det
bara tid över till en ganska menlös familjeidyll
och några väl valda ord i den rätta
beredskapsandan. Men frånsett denna slutvinjett är filmen
påtagligt äkta och väl berättad direkt i
filmbilder av Sidney Gilliat. Georg Svensson

Mrs. Parkington. Tay Garnett.
Metro-Gold-wyn-Mayer.

Filmen om Mrs. Parkington (och väl också
Bromfields roman på vilken den bygger) skall
utgöra en förkastelsedom över den slappa
rikedomen, men den vältrar sig i pengar och lyx
med samma oförställda förtjusning varmed en
flodhäst tumlar om i gyttjan. Den är obscen på
det materialistiska planet och kan jämställas
med ett stycke pornografi förklätt till
sedelärande berättelse. Mr Parkington var en tusan
till karl som byggde järnvägar och köpte
gruvor tills han blev omätligt rik. Men i filmen
är han bara en knöl som dricker champagne
morgon, middag och kväll och tar sig ungefär
lika hemtam ut i den engelska
huntingsocie-teten som en framgångsrik hästhandlare. Hans
hustru (Greer Garson) har då mera charm och
mänsklighet, men man förstår inte att hon efter
att bakom fällda rullgardiner under ett års tid
ha begråtit sin för tidigt hädangångne son kan
se ut som om hon minuten före kommit hem
från sin skönhetssalong. Filmen är förljugen
i parti och minut, nästan monumental i sin
uppsvällda banalitet. Georg Svensson

781

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0797.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free