Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Vanmakt och befrielse
Karl Vennberg: Tideräkning. Bonniers 1945.
4:75.
Det andra världskrigets två sista år måste
för Karl Vennberg ha varit en tid av stark
poetisk ingivelse. Det hör till sällsyntheterna,
att en författare ger ut två betydelsefulla
diktsamlingar med blott ett års mellanrum.
"Tideräkning" har också många förbindelsetrådar
med den förra året utkomna "Halmfackla".
Där fanns några rader, som särskilt etsade sig
in i mitt minne:
försnillningen som aldrig kan ersättas
avvikelsen som vi aldrig kan återvända från
De kom att på ett särskilt sätt smälta ihop med
det citat från Franz Kafka, som var satt som
motto för "Halmfackla": "Das Leben ist eine
fortwährende Ablenkung, die nicht einmal zur
Besinnung darüber kommen lässt, wovon sie
ablenkt."
Vi har lämnat våra möjligheter bakom oss,
vi har passerat det avgörande vägskälet och
kan inte återvända. Det är skenet av denna
insikt, som faller över dikterna i
"Tideräkning". En gång fanns upproret och trotset:
Det fanns en hunger
under den brant stupande havsstranden
och brandnävern kastades in
under halmtorra takåsar
Nu har allt blivit ett skuggspel, stela masker
betäcker ansiktena och våra själars
förvandling har redan länge pågått. Ett återstår dock
ännu: genomlysningen av jaget, den brutala
uppgörelsen med alla dunkla motiv och all
inåtvänd rörelse.
vesslesmidig glider skulden fram ur din välmåga
medan floden skakar av sig sin domning under
morgondimman
Denna skuldkänsla, som till sina yttringar starkt
påminner om vad som sker med Josef K. i
Kafkas roman "Processen", är drivkraften till
den ständigt fortlöpande rättegången inom det
egna jaget.
När man på detta sätt söker fasthålla en
bestämd linje och ett entydigt innehåll i
Vennbergs diktsamling, har man avgjort en känsla
av att begå en förfalskning eller åtminstone
en förändring. Själv har Vennberg i en essay
om Kafka avgivit följande omdöme om denne:
"Hans konst är i sanning dialektisk lyrik,
sprungen ur motsägelse, närd av en oändlig
ambivalens." Med fördel kan denna
karakteristik användas om Vennbergs egen konst, vars
reflexer så ofta är dubbla och som fått sin
spänning av motsägelserna. Den stora
diktcykeln "Vilopunkt i ögat" återger de stora
motsatserna i tillvaron, ångesten och väntan att få
uppleva enheten, "den mörka medelpunkten".
"Tideräkning" är i än högre grad än
"Halmfackla" tankedikt. Det finns blott en dikt, som
har den rent lyriska vilan och uppgiveisen i en
melodi, "Åkallan". Dess ensamhet låter den
framstå med hymnens och fågelsångens
extatiska skönhet. Vennbergs främsta stilmedel är
eljest ironien. Detta är i full konsekvens med
den motsatsfyllda spänningen i hans dikt, ty
ironien är mångtydig och kan peka ut mot sin
motsats. Dikten "Traktat" (jfr Gullberg!)
återger både den skoningslösa bitterheten och det
lekfulla allvaret i hans stil:
Traktat mellan författaren
här nedan kallad Den trolöse
och livet
här nedan kallat Det trolösa
Om Den trolöse går till angrepp
må Det trolösa ha rätt att gömma sina vapen
och dagtinga på hederliga villkor
för att sedan lägga sig i bakhåll på återvägen
Överlöpare och blodöverförare
som har bistått Det trolösa
behandlas även efter fredsslutet med aktning
och myntenheten är trettio silverpengar
782
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
