Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
intressanta analysen på sex diktsamlingar av
Gullberg, men endast på fyra av Edfelt, två av
Malmberg och en vardera av Gierow och Karin
Boye. Det härav uppkomna resultatet skulle
haft många gånger större värde om även de
senare skaldernas verk fullständigt undersökts.
Några allmänna anmärkningar kan även
riktas mot "En bok om rim". Stundom intar
Oldberg en väl mästaraktig attityd gentemot
skalderna, förmodligen då hans intresse för
ämnet tvingar honom ur referentens mer
tillbakadragna position. När han därvid ger sig
in på värderingar åstadkommer han åtskilligt,
som ter sig mindre övertygande, såsom t. ex. de
upprepade utfallen mot Gierow. Att denne till-
hör våra mest virtuosa rimmare synes
odiskutabelt. Vilket värde man sedan sätter på det
lekfullt spexartade rimmet blir väl närmast en
smaksak, men ett omotiverat utdömande gör sig
inte i en bok av denna i övrigt sakliga karaktär.
Slutligen har arbetet vissa tekniska brister,
rubriken till kapitel 1, III är rent missvisande,
sidhänvisningar uppges endast vid vissa citat
och de i litteraturlistan meddelade
förkortningarna på ofta citerade böcker iakttas något
oregelbundet.
Frånsett smärre skönhetsfel som dessa
framstår emellertid Oldbergs arbete som ett redligt
och om stor flit vittnande tillskott till våra få
arbeten i poetik. Åke Runnquist
Himmel, helvete och Karen Blixen
Pierre Andrézel: Vedergällningens vägar.
Översättning av Britte-Marie Wendbladh.
Bonniers 1945. 10:—.
När en människa skriver en bok sådan som
"Vedergällningens vägar" så kan detta bero på
att hon befinner sig i himmelen och
följaktligen inte har några önskningar. Det kan också
bero på att hon befinner sig i helvetet och
följaktligen inte har något hopp. I alla händelser
måste hon ha kastat loss från det liv i vilket
de himmelska och de helvetiska elementen
brytas mot och blandas med varandra, och där
de genom denna brytning och denna blandning
åstadkomma problem och svårigheter av alla
de slag. "Leken varligt på jorden, ingen leker
under mullen", heter det med ett uttryck som
är fullkomligt felaktigt, ty det är i de dödas
värld, hos dem som mist både förmågan att
önska och förmågan att hoppas, som den
verkliga leken är mest guterad. I himmelens frid
och trygghet torde det vara ett nöje att leka en
stund med jordiska farligheter, och i helvetet
lära fångarna gärna fördriva en bråkdel av den
eviga plågans ändlöshet med att fläta halmen
på fängelsegolvet i vackra och lekfulla mönster.
"Vedergällningens vägar" är en lek, en
oändligt elegant och rolig lek, skriven av en som
har fått rätt att skämta både med gudar och
demoner. Boken har en lättsinnig och
bekym-mersfri skönhet, dess elegans är den
välberäknade och djärva elegansen hos ett vilt djur, och
det finns i den en spänning som sakta, kall-
blodigt och till synes utan varje ansträngning
skruvas åt ända tills den exakta
bristningsgränsen har blivit nådd. Men om den hör till den
himmelska eller till den mera sataniska sidan
är svårt att avgöra. Himmelsk renhet och
oskuld, det svartaste och det mest blodröda
fördärv äro ingredienserna i denna historia om
hur två unga engelska flickor bli upptagna som
barn i huset hos en gammal lärd och blid
prästman, och om hur de i en miljö av
lavendel-doftande hemtrevnad och klassisk
litteraturläsning få uppleva ting, som hos dem väcker en
smygande skräck, som med varje timme kryper
allt närmre, och som till slut avslöjar sig såsom
ett hot om den grymmaste och mest brutala
död. Den som har skrivit "Vedergällningens
vägar" har valt bland de ljusaste och de
mörkaste trådarna i människolivet liksom en kvinna
väljer bland sina brodergarner. Stolthet, mod,
hängivenhet, ung kärlek och ungt svärmeri
å den ena sidan, sadism, incest och satanism
å den andra; den rena godhet som i fast
förvissning om att bli bönhörd ber om nåd och
tillgift för själva djävulen, och den ondska som
njuter av ingenting i världen så som att
förvandla en vit ros till en svart och stinkande
giftblomma.
Det är en hemlighet vem som har skrivit
denna bok, som har ett franskt författarnamn,
som till sin typ är rent anglosachsisk, och
vars första upplaga kom ut på danska. Karen
Blixens namn har nämnts i samband med den,
798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
