Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Att romanen likväl inte skrivits av en
fransman, framgår kanske ändå av den totalt
illu-sionsfria synen på den franska bourgeoisiens
skötesynder: isoleringen mot yttervärlden, det
sociala kineseriet, den vanvettiga
familjeegoismen. Endast Mauriac skulle varit i stånd till
något liknande men då med kristna förtecken.
Vad Hutchinson kretsar omkring och
genomlyser med skoningslös ironi, är de gängse
föreställningarna om ära och heder, sådana de
knytas till det militära eller domestika skenet.
De utgöra här inklädnaden och
överkompensationen för ett slags ångest- och skräckkomplex,
som under långa tider ligger förborgat men
i kritiska situationer plötsligt bryter fram och
leder till huvudlös flykt eller vild panik.
Ärftligheten spelar härvidlag en dunkel och endast
antydd roll. I familjen Séverins gamla spökhus
i småstaden Baulon utspelas groteska och
motbjudande scener var gång sinnet rinner på
överstens uråldriga moder, en rysk satkäring
med vanvett i blick och åtbörder. Själv är han
till det yttre en stilig och charmant gammal
herre om också med stora fordringar på
uppmärksamhet och hänsyn, men hans tillvaro
förflyter under egocentriskt och kverulantiskt
ruvande över en oförklarlig händelse under
1870 års krig, då han mot givna order skulle
ha uppgivit en väl försvarad ställning och
därigenom ådrog sig åtal och dom för visad feghet
i strid. Denna hans livs olycka vilar tung över
honom och hans familj — systern, den en gång
så firade skådespelerskan, har också dragits
med i hans fall — och brodern, en vanlig
simpel civilist, en det praktiska livets man utan
militära äresbegrepp, får i nåder släppa till
pengar, när det gäller att genom en förslagen
familjeadvokat anskaffa bevis för att översten
omöjligt kan ha uppfattat ordersignalerna den
där olycksdagen anno 70 och sålunda
återupptaga den för länge sedan bortglömda
processen. Sonen, kapten Séverin, tjänstgör vid ett
kolonialregemente i Afrika, varifrån han nödgas
skicka hem sin hustru, det vackra halvblodet
Renée, och deras båda barn. Men Renée för en
eländig existens i det ogästvänliga och i
verkligheten utfattiga spökhuset i Baulon, och
hennes nödsignaler i brevform förleda den
vek-hjärtade Pierre att desertera och längs ändlösa
krokvägar söka sig hem till Frankrike — blott
för att hamna i mobiliseringen 1914, desertera
på nytt och komma fram i tid för att se sin
hustru och son dödas av tyska kulor i det
allmänna virrvarret. Dessförinnan har familjens
nedärvda skräckkomplex slagit ut i full låga
hos den lille klene och överkänslige Armand,
som skrämts från vettet av farfadern under
dennes försök att handgripligen bibringa barnet
mannadygder och militära hedersbegrepp.
Dessförinnan har också farfadern själv hunnit röja
de gamla beskyllningarnas trovärdighet genom
att ensam rymma från den bombarderade
staden i den bil, som hans bror köpmannen
ställt till hela familjens förfogande.
Denna skakande och upprörande
familjetragedi, som här endast summariskt antytts,
har Hutchinson framför allt gjort till ett
virtuost atmosfärstycke, där det kastas en
egenartad, liksom avskärmad belysning över
händelser och människor. I detta flackande
ljusdunkel bli skuggorna förvridna, groteska men
samtidigt speciellt karakteristiska och talande.
På typiskt franskt manér börjar
människoskildringen vid ytan och skenet och arbetar sig
sedan halvt omärkligt inåt tills den med ens
har nått och obarmhärtigt blottlägger den sjuka
punkt, varifrån rötan sprider sig, men som med
så mycken omsorg hålles dold för yttervärldens
blickar. Man får intrycket av ett stillastående,
ruttnande vatten, vari en sällsam
bakterievegetation växer och frodas. Men denna strängt
slutna värld är laddad av ett hemligt kraftspel,
som när som helst kan komma till utlopp,
mättad med psykologisk spänning men också
med den spänning som är det långsamma,
gradvisa avslöjandets.’ Holger Ahlenius
Ryska och danska barn
Nina Fedorova: Barnen. Översättning av
Lisbeth och Louis Renner. Forum
1945. 11:50.
Helene Paider: Förhäxat land. Översättning
av Tom Bennett. Forum 1945.
9:50.
Vitryska flyktingar i Kina, strax före det
sista krigets början. Rotlösa, hemlösa
människor, allt mer och mer illa trängda i spelet
mellan stormakterna. Fattigdom,
naturkatastrofer, förvirring och upplösning av alla slag.
En rysk roman med det stoffet tycker man
skulle ha god ursäkt att vara just så dyster
6 blm 1945 ix
801
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
