Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och söndersliten som sådan litteratur har rykte
om sig att vara. Men "Barnen" heter den, och
om barnslig livsglädje, vänlighet och förtröstan
på morgondagen handlar den i stället. De ryska
familjerna håller samman, älskar varann och
delar sin sista dollar, håller på gästfriheten
som om de ännu sutte i palats och har inte
glömt bort den självklara gest med vilken man
ger bort en gåva. De lyckas fortfarande
organisera operor och konserter, och huvudpersonen,
den unga Lida, startar förtröstansfullt på sin
bana som sångerska i Tientsin och Harbin.
Hennes och hennes landsmäns liv får
visserligen det mesta av sin glans från fantasien, som
till exempel i de rörande "fantasiresorna" till
Sydamerika och andra passomgärdade länder,
som familjen Platov kryddar sin tunna
middagssoppa med. Men det finns också en verklig
värme, en verklig godhet i det, och boken slutar
med verkliga resor till lyckligare länder —
Lida till sin älskade Jimmy i Amerika, Platovs
till svärsonen i Australien.
Vid det laget har det andra världskriget
brutit ut, men det dämpar författarinnans
optimism lika litet som något annat. Har man bara
den fasta tron på framtiden, kan det omöjliga
ändå bli sant, och man kan sätta sig ovanpå
alltsammans och skratta — det är bokens slut
och mening. Sagans tro på att allt går väl till
slut och trollen spricker framförs på ett
barnsligt medryckande sätt. Den hänger ihop med
en mycket bred tolerans av de flesta slags
människor och idéer, som tycks säga att det mesta
i livet är pittoreskt och sympatiskt, bara det är
levande. Bland alla de myllrande människorna
i boken är det mycket lätt att räkna dem som
är enbart osympatiska: huvudsakligen japanen
mr Umehara, absolut omöjlig att stå ut med
redan till utseendet, och det stela engelska
paret Pitcher, inkapslade i fullkomlig
känslolöshet. Det sista är för den ryska författarinnan
den yttersta dödssynden, om inte rentav den
enda. Hon gör t. o. m. ett halvhjärtat försök
att rädda åtminstone mrs Pitcher från hennes
levande död, men vi ser knappast om det
lyckas. Annars har hon medkänsla och
förståelse till övers för de flesta: den energiska
engelska välgörenhetsgeneralen mrs Brown,
som veknar ett ögonblick när Lida sjunger,
och den dödssjuka misslyckade danserskan
Alla med hennes halvblodsman från öarna, den
gamla abbedissan, genomlyst av godhet, och
kommunistflickan med sin stridbara brinnande
ateism.
Nina Fedorova skildrar på ett ställe de olika
sorters begravningar man kunde få se i en
sådan kinesisk stad, full av alla slags
utlänningar. Det är en liten passage som
koncentrerar mycket av stämningen i boken:
broderskapskänslan som inte erkänner några
oöverstigliga hinder för förståelse, glädjen åt
tillvarons brokighet, friheten från grubbel och
ängslan. Det är en glad och varmhjärtad bok,
full av den berömda ryska charmen, enkel,
naturlig och pratsam i stilen. Att dess styrka
ligger i sagan och inte i filosofien får man ta
med på köpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
