Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Ett knippe thrillers
Marié Belloc Lowndes : Hämnaren.
Översättning av Brita Björkbom. Norstedts
1945. 6: 75.
Dorothy Sayers: En sky av vittnen.
Översättning av Sonja Bergvall. Bonniers
1945. 7:50.
Raymond Postgate : Dömen icke. Översättning
av Barbro Alving. Fritzes 1945.
6: 75.
Carolyn Byrd Dawson: Jag mötte min kära
släkt. Översättning av Nils Jacobsson.
Gebers 1945. 7:50.
John P. Marquand : Rapsodi i gult.
Översättning av Tryggve Emond. Norstedts
1945. 7:50.
Med det förnämsta numret i ovanstående
kvintett, Marié Belloc Lowndes’
"Hämnaren", har en av kriminallitteraturens klassiker
överflyttats till svenska. Med tanke på vår stora
konsumtionsförmåga i genren är det
förvånande att detta skett först trettiotvå år efter
utgivandet. Måhända har den omständigheten
spelat in, att "The Lodger", som den mera
fridsamma originaltiteln lyder, inte är någon
detektivroman i gängse mening. Författarinnan visar
endast — som bekant med utgångspunkt från
Jack the Rippers härjningar på 1880-talet —
hur brotten ter sig, sedda på avstånd, och
antyder endast lösningen på deras gåta. Men som
s. k. psykologisk thriller har inte den tre
decennier gamla boken många likar.
I det hon använder en gången tids gedigna
berättarmaner låter mrs Lowndes långsamt de
hemska misstankarna växa upp kring den lilla
hyggliga medelklassfamiljens bisarre hyresgäst.
Mörker, dimma och londonbebyggelsens
oändliga djungel bidrar verkningsfullt till att skruva
upp den kuslighet, som slutligen exploderar
i en makaber scen på m:me Tussauds
vaxkabinett. Uppläggningen möter måhända kritik
från älskare av den vedertagna
kriminalromantypen — den skarpsinnige detektivens
upprull-ning av ett i början skett mord. Även om inte
"Hämnaren" uppfyller dessa ortodoxa krav,
erbjuder den emellertid i sin höga konstnärliga
klass (som väl kommer till sin rätt i
översättningen), en ytterst spännande läsning, som
säkert kan tillgodose även den mest kräsne
nutida thrillerläsare med en sömnlös natt.
#
"Hämnaren" anses av experter som en av
de bägge topparna i en för övrigt tämligen
slätstruken produktion. Den andra i ordningen av
årets bättre kriminalöversättningar, Dorothy
Sayers’ "En sky av vittnen", ingår ju däremot
i en alstring av imponerande kvalitet, vars
romaner med denna goda översättning väl
samtliga överflyttats till vårt språk. Historien
om hertigens av Denver rannsakande för mord
hör till de tidigare. Den har inte den magra
stringensen i "Pinsamt intermezzo på
Bellona-klubben", utan närmar sig den mera kåserande
bredd, som utmärker de senare böckerna, trots
att den kom före historien om general
Fenti-mans makabra slut. Persongalleriet är ännu
fräscht, lörd Peter är inte alltför övermänsklig
i skarpsinne och elegans, Parker och lady Mary
gör här varandras bekantskap, den trevliga
änkehertiginnan sprudlar friare än annorstädes,
Bunter är mindre wodehouseisk och
författarinnans ledsamma alter ego, Harriet Vane, är
ännu lyckligt frånvarande. Man märker i denna
roliga och godlynta bok ovanligt väl hur nära
Dorothy Sayers ansluter till den engelska
humoristromanens traditioner, samtidigt som
skildringen av den livsfarlige mr Grimethorpe visar
hennes förmåga i den mera åtstramade stilen.
®
Ehuru "En sky av vittnen" företer vissa
avvikelser från det ovan berörda ortodoxa
schemat, ansluter den i stort till detta. Bristen
på nya begåvningar och hållbara uppslag har
emellertid kommit denna typ att något
mekaniseras under de snart två decennierna sedan
sayersboken kom ut.
En skicklig avvikelse från mallen utgör dock
Raymond Postgates "Dömen icke", vilken
publicerades 1940. I den rättegång, som där
skildras, ställs på ett fyndigt sätt
jurymedlemmarnas förflutna liv i relation till deras
uppfattning av den anklagade, vars uppförande av
författaren ses genom den moderna
djuppsykologiens förstoringsglas. Resultatet är roande,
"Dömen icke" är ett elegant (och välöversatt)
806
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
