Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- November. N:r 9
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
virtuosnummer, men i jämförelse med de ovan
anmälda böckerna en smula för kyligt
refererande för att helt fängsla.
*
I den konventionella stilen (det upprullade
mordets) går Carolyn Byrd Dawsons "Jag
mötte min kära släkt". Miljön, en herrgård i
Missouri, är intressant och lämnar inget övrigt
att önska i fråga om kuslighet, men
författarinnan kan inte på ett tillfredsställande sätt hålla
sina trådar isär. Den hetsiga takten och de
brutala effekterna dominerar på den logiska
utvecklingens bekostnad och berövar läsaren den
rätt, som i romaner av detta slag av ålder
ansetts tillkomma honom, en någorlunda
hederlig chans att gissa utgången. Personerna är
suddigt tecknade och svåra att skilja åt.
Dessutom har översättaren ramlat i flera vanliga
gropar. Den ohanterliga titeln har ersatt
originalets "Remind me to forget", som enligt
förlagsnotisen ansågs oöversättlig. "Påminn mig
att glömma" var kanske för enkelt, men hade
onekligen passat bättre.
*
En särplats i denna översikt intar John P.
Marquands "Rapsodi i gult". Dels är dess
figurer och miljö ganska olika de övriga
böckernas, dels är berättartonen en helt annan. "Ming
Yellow", som originaltiteln lyder, handlar om
en liten grupp amerikaner på väg in i djupet
av Kina för att hos en avlägset residerande
general leta upp en samling dyrbart porslin.
Handlingen ger snarast associationer till en
genre bättre hollywoodfilmer, men Marquands
överlägsna skildringskonst fritar den från varje
beskyllning för banalitet. Den stillsamt
underfundiga ton, som senare gjort sig så väl i
"Boston" och "H. M. Pulham, Esq.", är här
förenad med en knappt men skickligt antydd
lokalfärg, tydligen bottnande i gedigna
kunskaper om kinesisk kultur. Den utomordentligt
spännande handlingen interfolieras osökt av
samtal om det gula mingporslinet, kinesernas
formkänsla och andra trevliga saker. De vita
personerna är en aning oskarpa i konturerna,
men i general Wu, en stor man av tvivelaktig
moral, har Marquand åstadkommit en figur,
där det kargt ihärdiga och det mjukt
diplomatiska blandas på ett bestickande sätt.
Förlaget presenterar denna förträffliga under-
hållningsroman som ett av Marquands tidigaste
arbeten, men då man, förvånad över denna
tidiga färdighet, undersöker saken, visar den
sig vara hans sjunde bok. åke Runnquist
Modern spansk litteratur
Enrique Wretman: Den spanska litteraturen
efter 1898. Verdandis småskrifter n:r 482.
Bonniers 1945. 2: —.
Av lättbegripliga skäl har kontakten med
modern spansk litteratur länge varit minimal.
Vad som till äventyrs har kunnat uppspåras
i boklådorna de senare åren av litteratur på
spanska har till nittiofem procent emanerat
från Latinamerika, och författarnamnen har
— med undantag av Gabriela Mistral —
förefallit ungefär lika främmande som den färskaste
ryska litteraturens.
Svensk-spanjoren Enrique Wretman, Lic. en
Letras de la Universidad de Barcelona men
sedan några år bosatt i Stockholm, har bemödat
sig om att på det begränsade utrymmet i en
Verdandiskrift ge svensk läsekrets en så
fullständig orientering som möjligt över värdefull
modern spansk litteratur. Hans framställning
ger också en uppfattning om de olika
riktningarnas och författarskolornas — ofta
historiskt betingade — sociala och ideologiska
bakgrund. Wretman döljer inte sitt
ställningstagande till dagens och gårdagens spanska
politiska situation och skärskådar
1900-talslittera-turen från klart republikansk-demokratisk,
regionalistiskt färgad ståndpunkt, något som
väl endast får anses signifikativt för den
spanska intelligentsia, som otåligt ser fram
emot en förändring av sakernas nuvarande
tillstånd. Det är i detta sammanhang av intresse
att ta del av författarens pessimistiska syn på
det materiellt och andligt ofruktbara Kastilien,
där dock Madrid alltjämt tycks äga livskraft
och utvecklingsmöjligheter. De stora förnyarna
av modern spansk prosa, Unamuno,
Valle-Inclån, Pérez de Ayala, Mirå m. fi., har alla
behandlats så utförligt som möjligt. Man kunde
kanske ha väntat sig en något fullständigare
karakteristik av Ortega y Gassets rikhaltiga
filosofiskt-litterära författarskap liksom av
vissa representanter för den moderna lyriska
och dramatiska produktionen. Bristen på ut-
807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0823.html
