Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
slags naturlighet och rättframhet som
avväpnar. Hon har fart, humor, en så kallad sund
livsinställning, vitalitet och ett människointresse
som visserligen inte precis går på djupet men
som genom sin pigga aktivitet — vid sidan av
hennes — på sitt sätt — medryckande
berättarstil — är hennes tillgång som författare.
Knut Jaensson
Kjerstin Göransson-Ljungman:
Pristagarin-nan. Bonniers 1945. 8: 50.
Kjerstin Göransson-Ljungmans goda
uppslag att skildra sina erfarenheter av hur det
är att vinna ett litterärt 25 000-kronorspris
skulle kanske slagit bättre ut, om hon haft mer
lycka med koncipieringen av bokens
huvudperson. I sin iver att kontrastera denna mot
den depraverade miljö hon hamnar i har
författarinnan gjort henne alltför beskedligt
slätstruken. Utan att man behöver hysa några
större illusioner om författares andliga resning,
väntar man sig ändå en inte fullt så färglös
banalitet som hos denna präktiga flicka. Man
undrar om det verkligen inte krävs mer av
själsligt innehåll för att åstadkomma en roman,
även om det bara är en prisroman. Det är
karakteristiskt, att brytningen mellan
pris-tagarinnan och hennes fästman, vars
livsintresse är kanotklubben, tar form av ett
svartsjukedrama och inte av en själslig konflikt.
Då har skildringen av bokens negativa
inslag, den fenedrin- och alkoholslukande
för-fattarbohemen, fått en bättre gadd genom
författarinnans antipati, även om det blir litet
tjatigt med raden av restaurangbesök. Mot
slutet höjer sig boken till en viss lidelse, ett
patos som kan sammanfattas i orden: "Jobba
på bara så bra och ärligt ni kan", och det är
väl vad författarinnan själv gjort. Hon har
också åstadkommit ett hederligt hantverk, men
knappast något inspirerat konstverk.
Töre Zetterholm
Soya: Min farmors hus. Översättning av Siri
Thorngren Olin. Gebers 1945.
11:50.
Den kände danske dramatikern Soya skrev
för ett par år sedan en roman som i Danmark
blev en stor succé och som nu föreligger på
svenska: "Min farmors hus". Någon har
jämfört den med Olle Hedbergs obarmhärtiga
skildringar av svensk borgerlighet, men det är
knappast riktigt träffande. Hedberg är
psykologiskt mycket skarpare i detaljerna, Soya å
andra sidan mera summarisk och älskvärdare.
"Min farmors hus" är rolig att läsa, särskilt
i början, men romanens största behållning blir
i mitt tycke själva tids- och miljöskildringen
(författaren har också kallat den "en
tidsbild"), som på ett stundom verkligen dråpligt
sätt — bara genom rums- och
möbelbeskrivning — får fram den oerhörda klasskillnaden
i sekelskiftets Danmark, vilken man så ytterligt
väl känner igen från vårt eget land och från en
även mycket senare tid. Beskrivningen av
farmors klosett till exempel med sina två
hand-klippta pappersbuntar, en av tidningspapper för
jungfrun, en av silkespapper och finare påsar
för herrskapet, är gjord med finaste danska
"Vittighed" och karakteriserar en hel epok.
För människoskildringen får man inte samma
intresse, den verkar inte upplevd på samma
sätt. Den rika och giriga farmor som
författaren har avsett att avslöja — den fina
gumman gör sig till och med skyldig till mord —
blir aldrig så där påtaglig som hennes många
berömda släktingar hos framför allt Balzac kan
bli det. Överhuvudtaget måste det nog sägas
att människoskildringen saknar intensitet och
originalitet. Man kan ju, eftersom det är fråga
om en farmor, inte låta bli att tänka på vad
Hjalmar Bergman skulle ha kunnat göra av
denna danska häxa med sina två passioner:
sina pengar och sin sonson. Nu har det blivit
en rolig och ställvis briljant tids- och
miljöskildring men samtidigt också, tyvärr, en
"roman" som med all sin avslöjningsambition
ändå som människoskildring är av vanlig,
finare standardtyp. Knut Jaensson
Piet Bakker: Frans växer upp. Översättning
av Thure Nyman. Forum 1945.
9:—.
Trots det stora intresse som under de sista
tjugu åren ägnats åt barnpsykoterapien finns
det på svenska inte alltför mycket skrivet som
i lättillgänglig form behandlar det svåra ämnet
läkepedagogik. Vad som främst saknas torde
vara en samling av konkreta exempel
sammansatt av personer som inte försvurit sig åt någon
för dem allena saliggörande teori och framlagd
på ett språk i möjligaste mån befriat från
krångliga termer. Stina Palmborgs böcker om
slarvrar och syndabockar ha endast i viss mån
809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
