Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Johannes Edfelt: Sex dikter - Ruinstad - Kolumbarium - Buketter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
Betongens skärvor vittna om
förhävelse och nederlag:
Guds händer pressa vredens saft
ur druvorna en domedag
— och forma sakta som i dröm
av kvaderblock en sarkofag.
KOLUMBARIUM
Mörkt murar natten — ja, jag ser och hör! —
vårt hjärtas kolumbarium. Och redan
kan handen i en vindfläkt ana svedan
av köld som kommer: något dör och dör.
Och minnen tassa fram en aftonstund
ur villans vrår, när galna syrsor sjunga
om solens flirt, om äppleträdens klunga.
— Vad offras ej i livets offerlund?
Hemliga sår, ni fläkas upp en kväll
som denna, sår som ingen doktor helår,
sår, hånande en sönd och en skalpell!
Mörk stiger nattens mur som straff och dom,
och medan syrsors gälla vanvett spelar,
känner jag urnors aska mot min gom.
BUKETTER
Buketter plockade en mor åt barnen:
kom, ros och baldersbrå!
Vid hennes dödsbädd såg den vuxne samma
leende blommor stå.
Jag känner doften nu, när mörkret ludet
och kattlikt smyger på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
