- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
828

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Peter Nisser: Höst. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PETER NISSER

Vi sprang vidare och alla förbannade
grangrenar sopade oss i ansiktet.

Plötsligt glesnade skogen och i kanten av en
myrslo kunde vi se dem. Två karlar som stod
tätt intill varann och slogs om ett gevär. De
hade tag i det bägge två och bände och drog
var och en åt sitt håll. Och under det de gjorde
det, flåsade och stönade de och det var detta
som på avstånd blev till de mumlande
grymtningarna. Bland tuvorna stack älgens
gaffelhorn upp. Jag skrek till och de två for ifrån
varann och stirrade mot oss.

Den ene slog upp med armen och hojtade:

— Nu har vi vettnen på’t!

Han fäktade vilt med händerna, slet av sig
mössan och svor.

— Nu du, jävelberg!

Det var kron jägarn. Hans ansikte dröp av
svett och var svullet som efter örfilar. Orden
snubblade ur käften på honom.

— Ja har lega och passa den saten länge.
Men nu har ja’n. Och vettnen också. Den jäveln
hade redan både kastrera och stöcke älgen när
jag kom. Det var han som skadsköt’en i tisdass.
Dä ger jag mej fan på!

Vi hade nu hunnit ända fram. Våt av
myrvatten låg älgen mellan de ljusgröna tuvorna.
Han var stucken och blodet rann svart på
marken. Den böjda mulen var söndertrasad av
ett skott och tandsplittror hade trängt upp ur
huden. Ögonen såg bedjande och frågande på
oss. Schnauzern började obekymrad slicka blod
från hans buk.

Kronj ägarn drog efter andan. Hans ansikte
började svullna upp igen av raseri. På andra
sidan älgen stod den som han slagits med och
vi såg att det var Bråtfallarn. En stor grov
man i femtioårsåldern med tunga, nästan
mongoliska drag och röd skäggstubb. Han sa
ingenting, bara stirrade på oss och flåsade tungt.
Hans ögon hade en stel, på något sätt lurande
blick. Plötsligt vände han sig åt sidan och
spottade.

Då var det som om kronj ägarn inte kunde
bärga sig längre, han rusade på Bråtfallarn och
tjöt:

— Ge hit studsarn, din fähund!

Så slogs de några ögonblick under
mumlande stön utan att vi hann ingripa. De
trampade på älgen med dova ljud. Kronj ägarn, en
satt stark man, fick ena näven lös och dräpte
till Bråtfallarn i ansiktet. Denne vacklade bakåt
med ett ryck och jag såg åter en glimt av hans
stela lurande blick. De var lös från varann
nu. Just som kronj ägarn på nytt skulle gå till
angrepp flåsade Bråtfallarn till, det var nästan
som en snyftning, otäck att höra. Så lyfte han
hastigt studsaren, mynningen var alldeles intill
kronj ägarns ansikte, jag hörde min bror skrika
något, sen small skottet. Kronj ägarn trampade
sig uppför älgbuken, som gav genljud för hans
stövlar, så välte han sig bakåt och föll. Det vart
alldeles tyst.

Mycket långsamt vände sig Bråtfallarn mot
oss, han verkade som en docka som man drar i
(jag har aldrig sett så stela knyckiga rörelser
hos en människa), han lyfte studsaren och på
samma långsamma sätt drog han tillbaka
mekanismen och matade i en ny patron. Jag tänkte
ingenting i detta ögonblick. Det var som om
kroppen hade reagerat på egen hand. Utan att
jag egentligen visste hur, hade jag armen om
Bråtfallarns nacke och vi tumlade tillbaka
mellan tuvor och myrvatten. Min bror var
alldeles intill mig och schnauzern gläfste. Ur
ögonvrån såg jag kronj ägarn. Han hade inget
ansikte. Bråtfallarn var över mig, hans nacke
var som ett städ, han flåsade tungt och saliv
rann ner på min haka, så plötsligt slappnade
han fullkomligt, bara föll samman, och när
jag reste mig, blev han kvar i en halvt sittande,
halvt liggande ställning. Schnauzern morrade
och drog nitiskt och husbondetroget i hans
byxor för att försvara mig, men han tycktes
inte märka det. Det snurrade i mitt huvud och
jag hade svårt att stå stadigt. Det tycktes mig

828

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0844.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free