Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Peter Nisser: Höst. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖST
som om vi alla var på väg att sjunka ner genom
träskvattnet och som om myrstarren växte och
växte och bildade ett gallerverk mot den bleka
himlen.
Min bror, som är en nykter själ och föga
fallen för fantasier, hade redan tagit
Bråtfal-larns studsare och repeterat ur patronerna.
— Vi måste ha hit folk, sa han lågt.
Jag nickade.
— Garphultsbonden ?
— Ja det är ju närmast. Går du?
Han nickade och räckte mig studsaren och
patronerna.
— Det kanske är bäst du laddar.
Jag gjorde det mekaniskt.
Sen gick han och försvann snabbt mellan
margranarna. Hunden hade lagt sig invid älgen
och vädrade med rest ragg mot kronj ägarn. På
kron jägarns ena stövel satt en grön koskit och
jag funderade dovt över hur den kunde ha
hängt kvar när han gått så pass långt genom
skog och myrvatten. Bråtfallarn andades tungt
men hade inte rört sig. Det var middagstid och
ganska varmt.
#
Åter gol tuppen koralliskt genom stillheten.
En slö myra kröp över älgens öga, som började
bli grått och liksom mossigt. Solen lyste på de
grå stupen i Skybergsväggen. Bråtfallarn lyfte
huvudet och såg på mig. Hans blick var inte
längre så lurande och spänd. Han svalde och
sa grötigt:
— De ä ju som de ä. Ja ville’t inte, men ja
va som stölli. Ja vesste inte va ja gjorde. Dä
va rasenheta söm kom öwer mej ...
Han gned sig med de väldiga knytnävarna
över pannan.
— Gjort ä gjort, sa han och det var något
djupt hopplöst i hans röst.
Han såg åt sidan och drog efter andan.
— Ja har sköte’n, sa han. Han ä ju dö.
Plötsligt for han upp.
— Han ä ju dö, skrek han, ä han inte de?
Jag nickade.
En tjädertupp kom på kupade vingar över
myren. Han flög så lågt att man kunde se de
blodröda ögonbrynen. Solljuset var halmfärgat.
Bråtfallarn satte sig ner igen och hans huvud
sjönk djupt mot bröstet. Det såg nästan ut
som om han sov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
